...blev faster till världens bästa lila tjej, såg Lilla hjälten kämpa för sitt liv, fann Han som faktiskt kunde peta ner Kung Forsberg från piedestalen och kunde få den sista chokladbiten, jobbade som sportreporter, sportredigerare och nyhetsredigerare och fick ta större ansvar, blev bättre och bättre på att lossa på prestationsslipsen, lekte massor med lilla Fotbollskillen, tog tag i projektet "körkort", insåg hur vansinnigt jobbigt det är att inte få jobba så mycket som jag skulle vilja...

 

 

 

...Och jag gick på betydligt mer hockey än vad jag kunnat göra de senaste åren, fick The Pony Soldier på dvd efter cirka 20 års väntan, blev blondin igen – för att sedan färga det brunt igen, hade fint besök från både Stockholm och Timrå, slog rekord i antal sedda filmer, slutade ha två olika strumpor på mig...

 

 

 

...Dessutom fyllde jag 25 år och hade en helt makalöst underbar födelsedag, i sportsammanhang framför allt njöt av JVM-guldet och att MODO gick till slutspel och hela härliga OS- och EM-festen, jag var på akuten flera gånger, opererade mig för första gången, blev av med mina smärtor, lärde mig att blodprov inte är så farligt och i sedvanlig ordning insåg att min familj och mina vänner är de bästa tänkbara.

 

På det stora hela, med facit i hand, måste 2012 bedömas som ett bra år. Yrkesmässigt har det inte varit särskilt bra under hösten och vintern – men resten av livet (haha! lärde mig under året att det faktiskt finns annat här i livet än journalistik och jobb, en spännande lärdom för mig) har varit som ett lyckorus under stora delar av den tiden.

 

Nu välkomnar jag 2013 och hoppas så klart att detta år ska bli ännu bättre! Och jag inleder med att säga grattis på födelsedagen till världens bästa mamma! ♥