Sverige är återigen i JVM-final och vilken pärs det var! Det har tagit ungefär ett dygn för mig att andas ut efter gårdagen som var en riktig höjdare. Först inledde jag med att plocka hem mitt efterlängtade körkort innan klockan ens hunnit bli 09.00. Sedan såg jag USA piska Kanada och ja, sedan var det förstås den underbara och dramatiska semifinalen mot Ryssland.

 

USA:s förnedning av Kanada är ett kapitel i sig, till att börja med. Jag gillar ju Kanada och hade på förhand gärna sett dem i finalen. Men laget underpresterade och hade inget att sätta emot mot ett enormt fartfyllt och fysiskt spelande USA som enkelt tog till vara på Kanadas misstag. 

 

Att USA är så vansinnigt bra, och dessutom att Sverige historiskt sett haft så svårt mot dem i JVM, gör dem inte bara till favoriter till att sno guldet från våra blågula juniorkronor. Det gör dem också till den mest intressanta motståndaren att möta i finalen.

 

En mardrömsmotståndare, förstås, men det blir också det ultimata eldprovet. För om Sverige slår USA i morgon, ja då är det verkligen dags för bragdguldet.

 

Och visst, hur stora favoriter amerikanerna än må vara, så känns det ändå som att chanserna är stora att juniorkronorna lyckas försvara sitt guld. Jag tror verkligen på våra blågula hjältar. Det var vår tur i fjol – och det känns som att det är det i år också.

 

Den känslan förstärks av att de svenska spelarna och ledarna känns så oerhört fokuserade. De vet vad som gäller och de är inte nöjda med att ha slagit ut hemmaspelande Ryssland. De vill gå hela vägen.

 

När Sebastian Collberg direkt efter att finalplatsen var klar sa till Marie Lehmann att han skulle suga på det här resten av dagen, och sen blicka framåt, sa han något som kändes så rätt. Lehmann kommentarade hur samlad han var. Collberg: "Ja, det är en match kvar."

 

Och det är i den vi får svaret på om juniorkronorna kan bryta den mångåriga trenden av förluster mot USA i Junior-VM. Jag hoppas verkligen det. Jag och turtrosornas Rolls-royce är redo redan nu.

 

Matchens roligaste ut ett enögt perspektiv: Att MODO:s Robert Hägg imponerade. Han spelade lugnt och bestämt och visade verkligen att han hade där att göra. Grym insats!

Matchens roligaste ur ett lokalpatriotiskt perspektiv: Även arvikasonen Jacob de la Rose gjorde det bra. Han var en riktig vattenbärare och ryssarna fick det inte lätt när han var på isen.

 

---

 

MODO spelar också i morgon. Första matchen för i år och Rögle står för motståndet. Jag är glad för att Mattias Ritola är klar för tre år. Mycket bra start på året!