Livet på topp?
Jo, men tydligen. Först vann MODO den viktiga matchen i går, och sedan gick resultaten vår väg i dag. Har sällan känt så stark gemensam glädje med FBK-trollen som i dag när de såg till att hålla Växjö på behörigt avstånd från världens bästa lag.
Sedan tycker jag att det är helt underbart att underbara Samuel Påhlsson byter upp sig. Från botten till toppen – och framför allt: Samme med Sedinarna, mmmums!
---
Skåne kom i dag fram till att en stor fördel med vårt jobb är att man märker hur det hela tiden går framåt, att man närmar sig målet. "Det är inte alla jobb som är så. Men det är som med att diska, ju mer det minskar desto bättre är det."
Vet dock inte hur många fler likheter det har med diskning. För det ska ju sägas att diskning är ungefär fem miljarder gånger tråkigare.
---
Nu ska jag läsa om Top Model-Victorias diagnos. Kunde inte göra det på jobbet för det passar inte riktigt min image... Men jag måste ju läsa på innan jag slår på TV3 Play och tittar på mitt nya favoritprogram. Adios!
Aunt Morran
Var bara det jag ville ha sagt!
Min present blir förstås en sådan här.
The Passenger
I dag var en sådan dag. Först hade jag migrän, sedan jobbade jag och sedan kom suget efter de små krabaterna och svämmade över mig. Jag kan inte låta bli att fantisera om att få tillbaka Gulingen och låta henne läxa upp någon ny unge. Men...
Nåja! Nu svamlar jag. Hockey däremot känns mer lätt att ta på. Jobbig förlust i lördags, men läget känns inte alls kolsvart trots den dödsviktiga matchen i morgon. Och den känslan har jag inte varit bortskämd med senaste säsongerna...
---
I veckan då? Jobb och kalasande är det som står på schemat. Lutar åt att det blir hockey i Hagfors på onsdag. DM-final! Lördag är det storkalas för Herr Mäster och sedan är frågan om jag ska till Karlskoga på hockey eller inte. Tror inte att det är praktiskt genomförbart riktigt. Vi får se.
---
Ja, faktiskt. Vi får se. För första gången i mitt liv tycker jag inte att den meningen är skrämmande. Tvärtom.
Fina söndag! Startade dagen med bakispizza...
Fina söndag! Startade dagen med bakispizza och nu blir det kanonfilmen True Grit och ostkrokar med Mäster. Och Tussen tydligen...
14 februari 2012 - ett år sedan den bästes farväl
Så här skrev jag då:
Kan ni tänka er? Det har alltså gått 365 dagar – som jag har överlevt i. Vem hade kunnat tro det för ett år sedan?*
---
Sedan kan jag tycka att Nicole måste vara världens lyckligaste människa. Nu var väl det vad jag kände redan innan jag läste det här citat, men ändå...
"Eftersom hon inte är jätteintresserad av hockey så tänkte jag att det var bäst att jag lärde mig om ekonomi, så vi har något att prata om på kvällarna." – artikel i DN.se
---
MODO vann i förlängningen och tog femte derbysegern. Två mycket viktiga poäng. Phuuu...
---
*Och vem hade kunnat tro att jag skulle göra ett så vedervärdigt fult kollage? (Förutom den Blonda Häxan, förstås).
Mitt i jobbruschen blir jag bjuden av unde...
Mitt i jobbruschen blir jag bjuden av underbara Ems på supergoda cookies. Bra onsdag, alltså. Nu väntar färdigställande av en artikel och sen blir det hockey igen. Gött!
Morr på akuten
Först akuten två dagar, sedan ishallen. Jag är glad att det inte var tvärtom. Men ni undrar förstås hur jag överlevde på sjukhuset?
Ja, inte vet jag. Men jag firade i alla fall med Ballerina cookies efteråt. Att klara av besök på akuten och en massa prover (blodprov!!!) är en bedrift. (För att inte tala om bedriften av personalen på sjukhuset...)
Nu ska det bara till en bedrift för att jag ska våga boka operationstid... Hoppet står väl till att min chef peppar mig – och är det något jag är bra på så är det att lyda order från bossen.
---
Annars då? Har haft en bra helg som jag hoppas räcker som uppladdning inför en hektisk jobbvecka. Ser ut att bli mycket hockey och jag kan redan på förhand förvarna om att bloggandet knappast lär bli bättre den här veckan än vad det varit den senaste tiden. Men sedan, någon gång, då ska det bli bättring!
