Men jävla horunge!
Humor! Och på tal om det. Nu drar jag och jobbar med lite horungar och vänsterkryss. Sedan ska jag storhandla, sätta ihop en ny hylla och äta kebabtallrik. Adios!
Body of Proof
Body of Proof, åh vad jag älskar den här (tämligen) nya serien! Jag som dels är ett stort fan av Dana Delany, dels redan var tillbakalutad i soffan framför teven på onsdagskvällarna föll förstås som en fura direkt. Och nu kan jag inte få nog.
Så nu vet ni att det inte heller är någon idé att ringa mig efter Grey´s Anatomy. Jag är fortsatt upptagen med teven.
Då så! Nu är jag på benen igen efter lång ...
Då så! Nu är jag på benen igen efter lång tid i dödens väntrum. Jag klarade mig den här gången också... I dag har jag jobbat (mycket hockey, kul!) och därmed missat att hälsa på Mästers nyförvärv. Detta är en av dem - Mark Webber.
Planerna för morgondagen
Fredag i morgon. Jag har förstås ett späckat schema framför mig. Allt det här ska jag göra:
- Vänta på posten och se om Fröken Bitter har skickat en krya på dig-present ännu
- Se Astrid Lindgren-filmen på TV1000 Nordic klockan 15.00
- Se senaste avsnittet av Grey´s Anatomy
Och just det. Jag ska ju se Idol också. Så nu vet ni. Bara för att jag är sjuk lider jag inte brist på stress-känslan, minsann.
Nu: Halsa whiskey som om jag vore Zeb Macahan själv. Vi är verkligen självsfränder han och jag. Gillar indianer, fuxar och familjen samt är lite bättre än alla andra. Och se bara hur väl jag klär i hatt:
Jag kallar märsterskapsbilden för "Morr i Nattugglans hatt".
Suck, denna enerverande gissningslek
Nu i somras trodde doktorn att det kunde vara gallstensanfall. Och visst stämmer många av symtomen – förutom den "lilla" detalj att jag alltid får ont nattetid och aldrig i samband/ett par timmar efter matintag.
Hur som helst gjorde det ändå en undersökning för att se om jag har gallsten. Och ja minsann, det hade jag. Precis som så många andra också har. Jag betvivlar dock starkt att det är de här stenarna som ställer till problem för mig, och det verkade även röntgen-nissen göra.
Så nu får vi väl se. Efter att det tagit fyra månader för att få göra detta ultraljud ska det nu ta en vecka innan läkaren får resultat om hur min mage ser ut invändigt. Och sedan, ja då är det dags att diskutera vidare. Hurra!
Morran hissar: Den korta väntetiden och undersökningens genomförande. Jag hann knappt hinna hinna få panikångest av sjukhusmiljön innan jag var ute igen.
Morran dissar: Sjukhusets hutlösa pris för en 50 cl cola. Inte nog med att man är sjuk, man ska behöva ruineras också!
Ja och där har jag gnällt färdigt för resten av veckan. Därmed återgår jag till horisontellt läge i soffan. Igen.
♥ ♥ ♥
I natt är det dags: Kung Forsberg hedras
Världens bästa tröja ska äntligen hissas upp. Världens bästa tröja ska pensioneras. Världens bästa ska hedras. Och det kunde inte passa bättre än i öppningsmatchen mot Dead Wings.
Jag tror inte att jag kan föreställa mig hur känslosamt det lär bli. Men jag är säker på att det kommer att bli oslagbart fint. Det är världens största värd.
Jag är bara ledsen över att jag inte får se detta live. Det svider, minst sagt.
---
Kom igen nu MODO! Kvittera!
Nu är rivalen Crow här (sen länge...)
Bobcat 2 lider dock inte. Han tycker att det är rätt skönt att få gå i ide för ett tag. Jag skippade iphonen när jag insåg att mina behov täcktes utmärkt av en mobil för under halva priset. I stället blev det en Samsung Galaxy Ace och han heter Crow. Så långt, så väl.
I början var jag och The Crow i mer eller mindre krig med varandra. Så var det aldrig mellan mig och Bobcat 1 eller Bobcat 2. Jag misströstade och var orolig – men fortsatte ge den så kallade smarta telefonen en chans. Jag såg trots allt Crows potential. Jag förstod att trots hans idiotiska egenheter och bångstyrighet så kanske det kunde bli bra ändå. Ungefär som med Murke.
Och nu, så här ungefär fem veckor (?) efter inköpet, kan jag inte säga annat än att jag älskar min nya vän. Bobcat 1 och Bobcat 2 kommer alltid att vara älskade, men min nya svarta vän har visat sig vara flera strå vassare. Hurra!
---
Morran hissar: Alexander Bard.
Morran dissar: Att jag fortfarande är sjuk. Är sjukt trött på feber, hosta och huvudvärk och känner mig totalt utslagen. Jag kanske är man?
Nu: Jobba innan hockeyn drar igång i kväll. Läge för en trepoängare nu faktiskt. Det behövs för att jag ska kunna sova.
"Jävla skit"
Men problemen slutar inte där. I morgon tänkte jag försöka orka med att klippa mig (om jag kan få en klipptid vill säga).
Och då kommer dilemmat: Klippa lugg - inte klippa lugg? Låta luggen växa ut och fortsätta köra mittbena? Köra snedlugg?
Ponnylugg?
Eller mittbena, som nu? Och ska jag kapa mer än tio centimeter?
Så det blir något i max den här längden, kanske?
Svårt det här med hår. Faktiskt. Och som ni ser har jag rött hår på en del ställen också. Jippie...
---
Snabba på nu, USA! Jag behöver fjärde avsnittet av Grey´s Anatomy för att sänka febern. Ge mig!
Febern tar kål på mig
Nu ska jag försöka besegra febern och få lite sömn. I morgon är det dags för match och då måste jag vara i form. Dessutom har hag bestämt mig för att ha garderobsrensning. Fy fabian vad jobbigt.
(Krya på dig-hälsningar kan vänligen skickas som chokladogram. Tack på förhand!)
God morgon världen!
Hiss eller diss?
(Dock är Morran fortsatt enväldig härskare, så era åsikter är nödvändigtvis inte värda något. Men man vet aldrig!)
Told you so
Inget spel i powerplay (eller kanske just därför?), men ändå fem mål framåt. Härligt! Säsongens första länsderby blev en riktigt rolig match och känns som en väldigt viktig vinst.
MODO jobbade hårt, forecheckade bra och skapade massor medan Timrå däremot såg ut som yra höns stundtals. Jag tycker att det här var ett klart steg framåt och det känns skönt att det tycks börja lossna för en del spelare nu.
Den där sparken förresten. Den såg då inte jag till. Men det klart, jag har ju förstås bara ett öga.
---
Imponerande av HV71 att vänta underläge med 2-7 till seger med 8-7. Men än mer imponerande dåligt av AIK att tappa. Jag lider verkligen med AIK:s målvakt. Att gå in i stället för Viktor Fasth kan inte vara lätt och speciellt inte när ens andra elitseriematchen slutar på det här sättet.
---
Nu tänker jag avrunda kvällen med Desperate Housewives. Gonatt!
Säsongens första länsderby
Inte ens två timmar kvar nu. Jag har förberett på bästa sätt:
- Varit ute och joggat
- Ätit lyckobringande mat: rotmos och fläsklägg, världens godaste maträtt
- Flyttat ifrån Fröken Bitter- och Timråland
- Valt turtrosor med omsorg
- Värmt upp soffan
Nu saknas bara dillchipsen och Pepsi. Bara jag fått tag i det också är segern i hamn. Fast ja, en bra insats av MODO ökar förstås vinstchansen ytterligare.
Hurtbullen Morran drar på sig träningsskor...
Hurtbullen Morran drar på sig träningsskorna och går på "bakis"-promenad med Ems. Fast så värst dåligt mår vi inte. Tvärtom!
