Jag hade nog gissat på Börje...
Ska jag vara helt ärlig kan jag säga att jag faktiskt tyckte att det var lite väl mycket att vänta sig att Kung Forsberg skulle döpa sin son till Morran eller Marie. Men likväl tyckte Morran att kronprinsens namn åtminstone skulle ha någon typ av koppling till Kung Forsbergs största dyrkare.
Men... Lennox har ingen koppling. Inte ens med mina associationskedjor som är berömda för att lyckas få ihop vad som helst.
Hur som helst... Lennox Forsberg är alltså namnet på ryggen av tröjan jag ska bo i om si sådär 20 år. Jag skulle ljuga om jag sa att det var precis det jag hade gissat på. Eller att det är det finaste namn jag har hört.
Morran hissar: Att jag är ledig den dagen Rolf-Göran Bengtsson ska ta OS-guld.
Morran dissar: Mama´s pizzeria, Bergvik. Mycket kan jag förlåta, men att få ananas på pizzan när jag sagt till att jag INTE vill ha det, nej där är gränsen passerad sedan länge. Hur kan det vara så svårt att missta "...Utan ananas, tack!", för "...Utan sås, tack!"?.
The fighter still remains
Världens sötaste lilla fighter kämpar på! Nu har vi kommit hem från Göteborg och det har varit jättekul att få träffa den lilla kämpen och hennes föräldrar. En helmysig familje-tripp, helt enkelt. Men också med mycket tungt som lägger sig över också, förstås.
Jag hann tyvärr inte berätta tillräckligt för min lilla ögonsten om Kung Forsberg (vi firade förstås hans stora dag i går med Oreo-glass och hallon) och Zeb Macahan, men jag lovade henne att vi får ta det när hon får komma hem till Värmland igen. Vilket jag hoppas blir snart, annars är ju risken att hon börjar prata göteborgska?!
Ronald McDonald Hus
Majk, Sola och lilla Noomi-nom.
Majk, Mäster, Bankomaten och Sola tillsammans med lilla kämpen som ligger i vagnen och vilar.
Sjukhuset som är större än hela Arvika Big City och bara är för unga.
På en annan avdelning ligger bland annat en liten kille på drygt 2 år som väntar på ett nytt hjärta. Tiden tickar snabbt i väg och tidsperioden det handlar om är dagar och veckor – inte år. När ett hjärta väl finns att få är det bara timmar det handlar om.
Killen och hans föräldrar måste vara enormt starka och jag håller alla tummar för att det ska gå bra. Jag vet hur tufft det är för vår lilla ögonsten, och då kan man bara tänka på hur det är att ha ett barn där det rör sig om en så tuff väntan som den här familjen har. Och hur mycket jobbiga tankar som kommer när man tvingas vänta på att ett annat barn ska dö för att sitt eget ska kunna räddas.
Som en liten uppmaning: om du vill donera efter din död – se till att informera om det redan NU! Organ ska inte gå till spillo för att ingen vet om den avlidne vill donera eller inte.
Och lite (mindre seriösa) bilder från Instagram:
morran_mrsforsberg På väg till Göteborg! :)
För övrigt min FÖRSTA bild på Instagram. Hade bara hunnit cirka sex kilometer innan bilden knäpptes.
Mäster: "Tar du kort på DIG SJÄLV?! Jävlar vad egenkär!"
Jag: "Ja, vad skulle jag annars ta på?"
Mäster: "Mig!!!"
Jag: "..."
Vänster: morran_mrsforsberg Ute på promenad med noomi-nom och hennes undersåtar.
Höger: morran_mrsforsberg Vägen ut ur göteborg är inte helt lätt när mannen som kör a) inte kan höger och vänster, b) har ett hetsigt humör.
Morran hissar 1: Personalen på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Det jobb de gör ska de ha all heder för!
Morran hissar 2: Ronald McDonald Hus. Ingen familj vill ha anledning att få bo där, men är man drabbad så är Ronald Mcdonald Hus jättebra. Enormt betydelsefullt under sjukdomstiden och med största sannolikhet något familjen minns med tacksamhet resten av livet.
Morran hissar 3: Tösse-macken. Ångrar väldigt mycket att jag inte köpte upp en hel pall med sourcream-chips, för här hittade jag nämligen de bästa chipsen sedan i alla fall 2008. De smakade precis som förr!
Morran dissar: Linbanan. Så himla dålig fart!
Mäster var förstås i sitt ässe under resans gång. Nu har ju han (som tur är) ingen blogg, men jag kan ändå dela med mig lite av hans syn på resan. Här är hans höjdpunkter:
1. När det äntligen blev 110-väg i stället för 50.
2. Den gigantiska korvhyllan på Ica Maxi i Partille (ja, för där hamnade vi. Kan berätta att Partille består av världens brantaste uppförsbacke, en massa små söta hus med blommor, världens brantaste nedförsbacke och världens mest komplicerade köpcentrum).
3. Komma hem till korv och bröd – katten.
Så, nu ska jagäta världens godaste mat (kock: Bankomaten) och sedan slänga mig i duschen och fixa till mig inför kvällens trevligheter. Adios amigos!
Morran som barnuppfostrare
Nu är det bara en jobbkväll kvar och sedan är jag ledig i tre sammanhängande dagar. I morgon ska jag träffa Lurke (så efterlängtat!) en snabbis på morgonen, göra ännu en ny synundersökning (stammis där tack vare dessa bångstyriga million dollars-ögonen jag besitter) och vid lunch susar jag och Mäster iväg till Göteborg.
Ska göra framför allt två saker: pussa lilla fightern och läsa godnattsaga för henne om Kung Forsberg och Zeb Macahan. Hon ska få höra allt om männen, myterna, legenderna och jag lovar att hon inte kommer att behöva gå miste om någon information om världens bästa hockeyspelare.
Hon behöver en rejäl hockeydos nu. Jag är nämligen rädd att den där ungen annars kommer att bli för insnöad på fotboll i stället för hockey – och det får inte hända!
Glad Morr!
Lite tankar så här en lördagsnatt...
... Tror nog att Goldfinger är en av de bästa Bond-filmerna.
... Vad mycket mer öppen jag var i bloggen när jag nyss hade gått över till den här från den gamla. Avdelning: allt var inte bättre förr.
... Vart tog Anson Carter vägen?
... Kommer jag ens att använda Instagram?
... Vill verkligen ha en hair cuff. En sådan simpel, i guld. Och jag vill beställa från en nätbutik jag känner till. Två saker som inte helt går ihop, tyvärr.
... Jag är faktiskt inte helt superduperjättesugen på att jobba i morgon.
... Vad heter egentligen tronarvingen? Kung Forsberg har varit pappa i mer än en månad men jag har ingen aning om vad The God jr faktiskt heter.
... Behöver jag en ny kamera eller inte?
... Jag måste lära mig att ladda The Crow där jag sitter så jag slipper resa mig ur soffan och chipskoman när det kommer sms.
... Mina naglar växer som ogräs medan min hy är helt i krig med sig själv (eller mitt hår). Är det liksom så att de tar ut varandra och att naglarna stjäl allt från resten av kroppen? Och hur gör man i så fall för att ändra på kroppens prioriteringsförmåga?
... Kan verkligen inte släppa besvikelsen över att OLW gjort om sourcream and onion chipsen fem miljarder gånger – och att de blivit så mycket sämre för varje gång. Gå tillbaka till hur de smakade före 2008, tack.
... Känns lite pinsamt att jag tydligen har koll på årtal i chipshistoria. Ett ämne som säkert aldrig kommer att göra mig till vare sig världspresident eller vinnare i TP. Helt meningslös kunskap, alltså.
... Okej, en snabb googling säger att Herr Carter faktiskt la av redan 2008. Avdelning: uppdaterad Morran de luxe.
Mysig lördag
Efter en lugn och härlig dag med grillning, nostalgi-biltur och kattmys i världens mest schizofrena väder (gassande solsken, spöregn, blåsigt och kallt om vartannat) har jag nu bänkat mig i soffan med chips, dipp och så klart Pepsi. Har en hög med tidningar och film och ska inte göra annat än att ta det lugnt.
I morgon väntar jobb och nästa vecka är det mer jobb och Göteborg som står på schemat. Laddar inför det redan nu.
Och just det: Jag har skaffat Instagram! Morran_mrsforsberg heter jag, så klart. Och jag förstår ingenting, så klart.
Hej, hej, hej
Skapligt lugnt på sporten i dag. Därför passar jag på att säga hej och informera om att bloggandet är tänkt att komma i gång igen med lite bättre intensitet än vad som har varit de senaste dagarna. I morgon är jag ledig och då är det Ikea och lugn och ro (nåja) som gäller. Och kiwi-glass.
En dryg månad sedan sprättningen
Äntligen hemma! Utan att ha blivit dränkt dessutom, tack vare att vädret visade sig från en skapligt fin sida i dag. Jag kan komma med flera fördelar med att arbeta på en morgontidning, men en nackdel är när det är sena matcher. Som nu.
Lagen i fotbolls-EM fortsätter att envisas med det förhatliga straffavgörandet. Förstår ni vilken sits man hamnar i då, när tidningen ska gå i tryck 23.15? Tacka gud för tryckpersonalen som gör ett hästjobb för att låta oss få med matchavgörandet.
Men nu var det inte detta som jag skulle mässa om. Tvärtom. Jag skulle i vanlig ordning prata om mig själv. Mig och mina ärr. Nu är det nämligen drygt en månad sedan jag blev opererad.
Jag vet att många skriver en "operationsberättelse" i sin blogg – men inte är det väl någon som är intresserad av hur jag hade det? Jag menar någon stackare som inte redan har fått en monolog framförd om när århundradets person utsattes för århundradets operation...
Hur som helst slutade jag gnälla efter max en vecka. Efter två veckor kändes allt precis som vanligt och i dag, en månad senare, kan jag knappt använda operationen som ett giltigt argument för att slippa undan att göra saker.
Men en sak oroar mig. Ärren som såg ut att vara omänskligt fina efter två-tre veckor har nu börjat synas mer. Det kan väl inte vara normalt? Nu gillar jag ju i och för sig ärr i allmänhet och mina i synnerhet, men ändå. De såg så bleka ut i början att jag trodde att jag skulle behöva bli noggrant granskad för att de skulle synas. Men nu syns de redan innan jag hunnit skrika "Titta! Titta på mina ärr! Kolla vad jag utsatt mig för!" och det känns ju lite märkligt? Fast ändå ganska bra? Eller?
Morran hissar: att Spanien är i final.
Morran dissar: att Spanien inte bjöd på någon jätterolig sparka boll-uppvisning under sin väg dit.
Morran dissar: att Spanien inte bjöd på någon jätterolig sparka boll-uppvisning under sin väg dit.
Nu blir det Gossip girl (om det funkar) och sängen. Gonatt!
Bra dag i dag
Utan att ta ut segern i förskott känns det ändå som att jag i dag ska kunna gå utanför dörren, spatsera till jobbet och sedan hem igen i natt utan att regna bort. Det måste ses som en bra dag.
Jag väljer alternativ b (plus att jag bryter ihop och kommer igen)
Nyss hemkommen (nåja, jag har hunnit äta, tröstäta en muffins, checkat datorn, sörjt EM-förlusten och gjort mig klar för sängen) efter världens värsta jobbkväll. Inte på grund av jobbet i sig – utan för att jag inte gjorde bra i från mig. Kvällen bjöd på massor av sen EM-fotboll, massor av tidningssidor och framför allt massor av områden där jag saknar rutin.
Efter tre dagars utbildning med nya upgifterna var det dags för skarpt läge. Det firade Morran med att redan vid 24-årsålder håva in utmärkelsen "Min värsta insats någonsin".
Redan nu vet jag med säkerhet två fel jag har gjort. Vad värre är, deadlinen sprack med råge. Och som pricken över i känner jag för varje sekund hur jag måste ha missat något. Jag har alltså med stor sannolikhet gjort ytterligare en stor tabbe. Katastrof de luxe, kan man säga.
Men så satt jag där på redaktionen, ångestfylld. Besviken på att Morran inte levde upp till förväntningarna, speciellt inte sina egna. Jag vet att jag gjort dåligt i från mig. Milt sagt. Och uttågandet ur fotbolls-EM är ett nästan lika surt faktum. Livet är piss.
Då kommer The Boss och bjuder på mousserat vin. Bara så där. Så Morran ryckte upp sig lite, tryckte ner ångesten i halsen med vinet och levde upp.
För inte kan väl vinet ha varit ett sätt att trösta mig? Ett sätt att hindra att jag fick en ångestattack? Nä, det måste ha varit för att jag förtjänade vin, helt enkelt. Får Morran bestämma kan jag ju bara se att det finns två alternativ för hur jag ska fortsätta nu:
a) slappa mer, maska ihjäl mig och inte lyfta ett finger. Tydligen belönas jag trots katastrofarbete.
b) jobba hårdare och göra mycket bättre i från mig till nästa gång. Det vill säga göra rätt. Då kanske det resulterar i champagne?!
Morran goes mat- och godisblogg? Som Ems s...
Morran goes mat- och godisblogg? Som Ems sa: "Jag vet ingen som tänker så mycket på mat som du gör". I dag blev det kinesisk köttfärsröra i pitabröd. Innehåller bland annat vitkål, champinjoner och solrosskott. Mycket gott!
Söndag i dag. Först ett besök på pizzerian...
Söndag i dag. Först ett besök på pizzerian, sedan den här underbara burken. Beach 2012? Inte direkt. Jag tänker längre än så och ser till att äta upp mig inför vinter 2012.
Sjukhusets försäljning av våfflor har reko...
Sjukhusets försäljning av våfflor har rekordökat tack vare mig. Prova något nytt? Nej tack. Jag kör på säkra kort. Varierar dock mellan två olika sorters sylt - Morrans sätt att röra till i tillvaron.
Mina nya älsklingar är här!
De stora (exempelvis Roy Orbison, Bob Dylan, James Dean och Debbie Harry) har rännt omkring i Ray-Ban Wayfarer solglasögon sedan 50-talet. Så det är alltså ingen överraskning att jag hakar på tåget.
Tyvärr är originalet Wayfarer för stora för mig oavsett storlek, så jag tog New Wayfarer i stället. Om jag blev nöjd? OM jag blev!
---
Övriga funderingar är om jag ska tona håret nu (hej då utväxt, men framför allt de dassiga längderna) eller om jag ska avvakta med det till solen har gjort sitt i sommar?
Den typen av tankar får extra svängrum nu när jag är operationssjukling. Jo, faktiskt är jag ju fortfarande det. Lite grann åtminstone. Avdelning: att suga på karamellen tills den är upplöst.
Tyvärr är originalet Wayfarer för stora för mig oavsett storlek, så jag tog New Wayfarer i stället. Om jag blev nöjd? OM jag blev!
---
Övriga funderingar är om jag ska tona håret nu (hej då utväxt, men framför allt de dassiga längderna) eller om jag ska avvakta med det till solen har gjort sitt i sommar?
Den typen av tankar får extra svängrum nu när jag är operationssjukling. Jo, faktiskt är jag ju fortfarande det. Lite grann åtminstone. Avdelning: att suga på karamellen tills den är upplöst.
Betyg på veckan som "invalid"
Smärtan när jag satt/låg: 2 av 5 Morr
Smärtan när jag gick/böjde mig: 5 av 5 Morr
Smärtan när jag hostade/skrattade: 10 av 5 Morr
Alla cookies som jag tröstätit: 5 av 5 Morr
Bankomatens daltande med mig: 5 av 5 Morr
Mästers daltande med mig: 0 av 5 Morr
Majks daltande med mig: 3 av 5 Morr
Veckans avsnitt av Grey´s Anatomy: 4 av 5 Morr
Att ha en bra anledning till att inte behöva doppa sig i svinkalla sjön trots att alla påstår att det är såååå varmt: 5 av 5 Morr
Besvikelsen över att Murke inte bjöd på tårta: 5 av 5 Morr
Nöjdheten när Murke, Ems och Nattugglan ojade sig över mina ärr: 7 av 5 Morr
Murkes smoothie: 5 av 5 Morr
Glassarna: 3 av 5 Morr
Tröttheten: 4 av 5 Morr
Rastlösheten: 5 av 5 Morr
Men nu har det gått sex dagar och jag mår betydligt bättre! Tur det, så att jag orkar fylla på Pepsi själv. Tror alla tröttnat på att vara min betjänt?
Smärtan när jag gick/böjde mig: 5 av 5 Morr
Smärtan när jag hostade/skrattade: 10 av 5 Morr
Alla cookies som jag tröstätit: 5 av 5 Morr
Bankomatens daltande med mig: 5 av 5 Morr
Mästers daltande med mig: 0 av 5 Morr
Majks daltande med mig: 3 av 5 Morr
Veckans avsnitt av Grey´s Anatomy: 4 av 5 Morr
Att ha en bra anledning till att inte behöva doppa sig i svinkalla sjön trots att alla påstår att det är såååå varmt: 5 av 5 Morr
Besvikelsen över att Murke inte bjöd på tårta: 5 av 5 Morr
Nöjdheten när Murke, Ems och Nattugglan ojade sig över mina ärr: 7 av 5 Morr
Murkes smoothie: 5 av 5 Morr
Glassarna: 3 av 5 Morr
Tröttheten: 4 av 5 Morr
Rastlösheten: 5 av 5 Morr
Men nu har det gått sex dagar och jag mår betydligt bättre! Tur det, så att jag orkar fylla på Pepsi själv. Tror alla tröttnat på att vara min betjänt?
Ni får fortsätta att njuta av Morran-magin
Japp! Som synes blev det ingen avfärd från sjukhuset i likbil för min del. Dock ej heller limousine. Jag fick nöja mig med rullstol, som den urgulliga personalen envisades med trots att jag ju i det närmaste var fit fot fight för att springa en mara, ut till bilen.
Fick åka hem strax efter klockan 18 och enda sortin var att jag var alldeles för groggy och trött för att orka trycka i mig fika hos Murke. Min kära vän har dock lovat att jag får en ny chans till helgen.
Hur jag mår nu? Skallen är klar, magen lite värre. Låtsas att det är en krigsskada och tycker att det känns helt okej. Men ska sanningen fram är det faktiskt synd om mig!
Mest tråkigt är ju dock att Mäster stal en del av uppmärksamheten genom att själv få åka in till akuten i går morse och helt fräckt sno åt sig av min omvårdnad. Tänk om folk kunde hålla sig till att bryta armen på dagar som inte är vigda åt mig?
---
Väldigt fint av Tomas Pettersson i Expressen om Arne Hegerfors sista dag på jobbet. Men jag håller tummarna för att Arne får göra ett eller annat inhopp.
---
Los Angeles fortsätter resan mot Lord Stanleys buckla. Jag håller tummarna att resan går hela vägen.
Fick åka hem strax efter klockan 18 och enda sortin var att jag var alldeles för groggy och trött för att orka trycka i mig fika hos Murke. Min kära vän har dock lovat att jag får en ny chans till helgen.
Hur jag mår nu? Skallen är klar, magen lite värre. Låtsas att det är en krigsskada och tycker att det känns helt okej. Men ska sanningen fram är det faktiskt synd om mig!
Mest tråkigt är ju dock att Mäster stal en del av uppmärksamheten genom att själv få åka in till akuten i går morse och helt fräckt sno åt sig av min omvårdnad. Tänk om folk kunde hålla sig till att bryta armen på dagar som inte är vigda åt mig?
---
Väldigt fint av Tomas Pettersson i Expressen om Arne Hegerfors sista dag på jobbet. Men jag håller tummarna för att Arne får göra ett eller annat inhopp.
---
Los Angeles fortsätter resan mot Lord Stanleys buckla. Jag håller tummarna att resan går hela vägen.
Dags för att bli sprättad
Nu åker jag in till sjukhuset. Vi får se om jag åker därifrån i vanlig personbil eller om det blir likbil. Eller kanske limousine?
Har alltså inga större förväntningar på den här operationen, men det skulle vara roligt att överleva. Murke fyller nämligen 25 år i dag (stort grattis, mitt älskade heroin!) och bjuder på födelsedagsfika med stort F.
Ja, och sen är det ju så roligt att leva i allmänhet, menar jag.
Vi hörs! (Förhoppningsvis. Hoppas ni märker min panik och håller tummarna för mig!)
Har alltså inga större förväntningar på den här operationen, men det skulle vara roligt att överleva. Murke fyller nämligen 25 år i dag (stort grattis, mitt älskade heroin!) och bjuder på födelsedagsfika med stort F.
Ja, och sen är det ju så roligt att leva i allmänhet, menar jag.
Vi hörs! (Förhoppningsvis. Hoppas ni märker min panik och håller tummarna för mig!)
Åh herre min gud!
Jag fick ett infall. Tänkte "nu jävlar". Satte mig, lutade mig bakåt, vägrade att ångra mig. Och så sa jag "ta ordentligt". Då gjorde hon det.
Nu sitter jag här med 10-15 centimeter, minst, kortare hår. Känner mig inte som jag. Känner mig mindre morrig och smolken i bägaren är helt klart att jag på de timmar sedan jag lämnade frisörstolen hunnit se minst två personer med längre hår än vad jag har.
Men lugn, jag klarar nog det här också.
10-15 centimeter kortare, men tusen gånger fräschare.
Nu sitter jag här med 10-15 centimeter, minst, kortare hår. Känner mig inte som jag. Känner mig mindre morrig och smolken i bägaren är helt klart att jag på de timmar sedan jag lämnade frisörstolen hunnit se minst två personer med längre hår än vad jag har.
Men lugn, jag klarar nog det här också.
10-15 centimeter kortare, men tusen gånger fräschare.
Fredagkväll på sjukhuset. Var sugen på att...
Fredagkväll på sjukhuset. Var sugen på att se pippi långstrump - här finns ju vhs-spelare! Men filmen funkade inte så det fick bli pulp fiction i stället. Nu: hockey.
Räknar ner till slaget om Pennsylvania
Ridningen har tyvärr gått på sparlåga för mig i flera år. Men i dag tog jag och Murke en grymt rolig ridtur över Futten och passade förstås på att lägga in lite lättsamt dressyrarbete. Gissar att jag kommer att ha skönt med träningsvärk i morgon! Timmarna i stallet innebar förutom att jag insåg hur mycket jag saknar hästeriet också väldigt mycket surrande. Välbehövligt!
I morgon är det långpromenad som gäller för mig och Ems. Min förhoppning är att kulglass-försäljningen har kommit i gång så att jag kan ägna promenerandet åt att äta kiwi-glass. Har ett stort sug efter detta.
Ja, det var en uppdatering för att visa att de två senaste inläggen inte bara var ett infall utan faktiskt ett tecken på att jag ska försöka komma i gång med bloggandet igen. Men nu är det uppladdning inför nattens NHL som gäller. Adios!
I morgon är det långpromenad som gäller för mig och Ems. Min förhoppning är att kulglass-försäljningen har kommit i gång så att jag kan ägna promenerandet åt att äta kiwi-glass. Har ett stort sug efter detta.
Ja, det var en uppdatering för att visa att de två senaste inläggen inte bara var ett infall utan faktiskt ett tecken på att jag ska försöka komma i gång med bloggandet igen. Men nu är det uppladdning inför nattens NHL som gäller. Adios!
In the clearing stands a boxer
Ibland händer saker man inte ens vill ska hända ens värsta fiende. Men jag är så himla tacksam att jag har världens bästa familj och vänner! Verkligen världens bästa. ♥
Senaste veckorna har varit tuffa, men nu går det ändå att se en ljusning. Inte för att tiden framöver kommer att bli lätt – tvärtom – men just tack vare min familj och vänner så känns det tryggare. Och jag vet att lilla N är en fighter. Det här ska gå bra.
Senaste veckorna har varit tuffa, men nu går det ändå att se en ljusning. Inte för att tiden framöver kommer att bli lätt – tvärtom – men just tack vare min familj och vänner så känns det tryggare. Och jag vet att lilla N är en fighter. Det här ska gå bra.
