Överläggning med mig själv

Så vi åkte alltså ut. Och jag är därmed i behov av att trösta mig och unna mig något. Jag förtjänar något lite extra. Då har jag tre alternativ jag tänker mig:

1) Köpa häst och allt som behövs, cirkapris 80 000 kronor.
2) USA-resa, cirkapris 50 000 kronor.
3) Ray Bans solglasögon, cirkapris 1000 kronor.

Så när jag ställer upp det på det här sättet känns köp av solglasögon för tusen kronor som en ren barnlek. Helt okej. Kanske inte för min ekonomi, men det är ju trots allt det bästa alternativet.

Klick, klick, lagd i shoppingbagen!


                                                                                                   Bild: Sunglassesshop


Detta med att ...

... den här bloggen dyker upp bland de första sökresultaten när någon stackare googlar "Mrs Rob Schremp" tycker jag att vi måste göra något åt.

Ett frieri från Herr Schremp vore en helt okej lösning!

(Förutsatt att det blir vinst i dag, förstås)

Årets sämsta planering

Lite panik nu. Hur fan tänkte jag när jag bjöd hit Stockholms-trollen, som saknar hockeyintresse, mitt i brinnande slutspel?! Här ska MODO spela match i dag, just när de kommer, och eventuellt en avgörande match på söndag när de fortfarande är här.

Jag kommer inte att vara människa på söndag om MODO åker ut. Jag kommer att vara mordbenägen. Förlåt på förhand, Stockhollmsfjollan och Den blonda Häxan, för att jag kommer att vara ett monster. Mer än vanligt. 

Och återigen: hur tänkte jag?! Jag trodde antagligen inte att det skulle bli något slutspel. Fröken Optimistisk gör det igen.

Here we go again...

Dags för kvartsfinal tre nu. Kan inte säga att jag är särskilt hoppfull om att det ska gå att vända det här. Tyvärr. Men en vinst i kväll förändrar faktiskt allt, så det är bara att... be en bön?

Eller be en bön? Nej vänta. Jag tror det finns fler saker jag kan göra. Turtrosorna är förstås på och nu tar jag på mig joggingskorna, spurtar upp till pizzerian och köper chips. DET känns som en fullgod hjälp!

Heja MODO!

---

Alla tummar kommer dessutom att fortsätta hållas i morgon när Sidney Crosby gör comeback. Mycket efterlängtat!


Puss MODO Hockey och Sidney Crosby! Och den som kan hjälpa mig i den sedvanliga beslutsångesten om vad jag ska göra med mitt håååår. Brunt, blont? Kapa lite?



Inte på topp

I dag är en sådan dag då det bara vill gå fel. Först gick jag upp klockan sju, la mig sedan igen vid klockan tio för att piggna till inför att gå i jobba nu i eftermiddag. Resultatet blev förstås att jag vaknade ännu mer trött. Jag hoppade in i duschen med en förhoppning om att slå nytt snabbhetsrekord men insåg när jag kom ut att jag satt nytt rekord i seghet.

Och nu sitter jag här och orkar inte göra mig klar. Det enda jag orkar är att vara nervös inför i morgon. Slutspel, inte slutspel? I morgon kväll vet vi. Och tiden fram till dess är jävligt lång. Jag försmäktar. 

Avslutar med att visa en penna jag och Ems hittade på stan:



Väldigt uppenbart att den här pennmakaren kände just mig och tänkte på mig, inte sant?


Aunt Morran

Skräll att MIN brorsdotter är den första bebis som är söt. Tidigare har jag bara tyckt att föl, kattungar, valpar och så vidare har varit så där underbara som människor normalt tycker att en nyfödd människa är. Men nu har jag ändrat mig.

Var bara det jag ville ha sagt! 


                              
                
                                   Min present blir förstås en sådan här.

The Passenger

Ibland får jag ryck och saknar mina små ponnyer mer än vad som känns som man klarar av utan bedövning. Jag jämför det ungefär med någon som föder barn och ber om epiduralbedövning (oj oj, någon har ägnat för mycket tid åt att lyssna på Murke...). Men själv tar jag bara popcorn och lyssnar på David Bowie och Iggy Pop och så låtsas jag att den värsta smärtan försvinner.

I dag var en sådan dag. Först hade jag migrän, sedan jobbade jag och sedan kom suget efter de små krabaterna och svämmade över mig. Jag kan inte låta bli att fantisera om att få tillbaka Gulingen och låta henne läxa upp någon ny unge. Men...

Nåja! Nu svamlar jag. Hockey däremot känns mer lätt att ta på. Jobbig förlust i lördags, men läget känns inte alls kolsvart trots den dödsviktiga matchen i morgon. Och den känslan har jag inte varit bortskämd med senaste säsongerna... 

---

I veckan då? Jobb och kalasande är det som står på schemat. Lutar åt att det blir hockey i Hagfors på onsdag. DM-final! Lördag är det storkalas för Herr Mäster och sedan är frågan om jag ska till Karlskoga på hockey eller inte. Tror inte att det är praktiskt genomförbart riktigt. Vi får se.

---

Ja, faktiskt. Vi får se. För första gången i mitt liv tycker jag inte att den meningen är skrämmande. Tvärtom.

Fina söndag! Startade dagen med bakispizza...

2012-02-19_18_28 (MMS)

Fina söndag! Startade dagen med bakispizza och nu blir det kanonfilmen True Grit och ostkrokar med Mäster. Och Tussen tydligen...


Mitt i jobbruschen blir jag bjuden av unde...

2012-02-08_16_30 (MMS)

Mitt i jobbruschen blir jag bjuden av underbara Ems på supergoda cookies. Bra onsdag, alltså. Nu väntar färdigställande av en artikel och sen blir det hockey igen. Gött!


Morr på akuten

Först akuten två dagar, sedan ishallen. Jag är glad att det inte var tvärtom. Men ni undrar förstås hur jag överlevde på sjukhuset?

Ja, inte vet jag. Men jag firade i alla fall med Ballerina cookies efteråt. Att klara av besök på akuten och en massa prover (blodprov!!!) är en bedrift. (För att inte tala om bedriften av personalen på sjukhuset...)

Nu ska det bara till en bedrift för att jag ska våga boka operationstid... Hoppet står väl till att min chef peppar mig – och är det något jag är bra på så är det att lyda order från bossen.  

---

Annars då? Har haft en bra helg som jag hoppas räcker som uppladdning inför en hektisk jobbvecka. Ser ut att bli mycket hockey och jag kan redan på förhand förvarna om att bloggandet knappast lär bli bättre den här veckan än vad det varit den senaste tiden. Men sedan, någon gång, då ska det bli bättring!


I think I'm finally growing up - and about time

Bankomaten: Börjar du bli vuxen, Morran? Jag har sett att du har haft lika strumpor på båda fötterna i flera dagar nu.

Ja, kanske det. Kanske har jag växt upp.

Mina mindre bra egenskaper #1

Ibland känner man sig lite för mycket uppe i det blå. Att man inte riktigt står med fötterna stadigt på jorden. Att man är så sagolikt duktig att andra vill klösa ögonen ur en.

Då kan det vara nyttigt att fundera över de där mindre bra sidorna man har. För ja, även jag har kanske några egenskaper som hör hemma i kategorin mindre bra.

Så vi påbörjar väl en lista:
1.
Jag har ingen lust att dela med mig. Inte av en påse chips, inte av kanelgifflar och definitivt inte om det är sista rutan choklad. Detta har gjort att jag hetsätit Ballerinakakor när jag väntat besök, bara för att slippa dela med mig, och sedan legat utslagen av mättnad och illamående.

Nu måste jag ta hjälp av mina kära vänner. För jag tror inte att jag kommer på några fler mindre bra egenskaper?!


Historiskt ögonblick! Kolla, så här såg de...

2012-01-12_19_20 (MMS)

Historiskt ögonblick! Kolla, så här såg den bittra damen ut när hon för första gången höll på modo. Ovanligt snygg!


Tjena, tjena! Kolla vem jag leker med igen...

2012-01-11_20_30 (MMS)

Tjena, tjena! Kolla vem jag leker med igen: fröken bitter! Jag är på semester, om man nu kan kalla det för semester när man är umgås med den här damen...


JAAAAAAAAAA! Sverige vinner! I sudden! Vär...

2012-01-06_04_43 (MMS)

JAAAAAAAAAA! Sverige vinner! I sudden! Världsmästare i JVM för första gången på 31 år! Glädjetårar och extas! Jag älskar hockey! Vilka hjältar!


Mitt 2011 i en enda lång mening

I korthet så hände ungefär det här under 2011:
Jag hade full fart i skolan, blev klar med mina studier, upptäckte efterrätten Gino, var världens lyckligaste när Kung Forsberg gjorde comeback – och sörjde ihjäl mig när beslutet om hans karriär var över, fick massor av beröm som journalist, var allmänreporter för första gången i mitt liv, fick stopp (nåja) på mitt shoppingberoende, blev sportreporter igen och kände mig hemma, blev grym på Indesign och lärde mig dessutom en massa nytt i Photoshop, utvecklade min språkbegåvning, mina magproblem blev värre, jag tog tag i min sjukhusfobi och tog både blodprov och fick magproblemen utredda, jag blev blond igen, en saknad person kom in i mitt liv igen, MODO pendlade mellan himmel och helvete och hamnade sedan i skiten men tog sig upp därifrån, jag gjorde ett grävjobb om SJ, hade grava dippar och svinhöga toppar, tog lärdom av det jag lärt mig under tidigare år, älskade min familj och mina vänner, flyttade hem till Värmland igen, hade prestationsångest, jobbade massor, förälskade mig i min nya lägenhet, fick känna mig som världens bästa tjej, tillbringade timmar med att prata ihjäl mig tillsammans med bästaste Ems, var på akuten, fegis-badade, livebloggade om Melodifestivalen, klippte lugg, gjorde massor av härliga restaurangbesök, blev besatt av minimorötter, jobbade en tid 10 mil hemifrån och tillbringade 12 timmar borta varje dag, sörjde James Arness, ifrågasatte om det verkligen är journalist jag vill vara, köpte en smartphone (stort steg för mig), slickade i mig Jello shots, insåg att det är journalist jag ÄR och SKA vara, var till Ullared, hängde i Strandparken, fyllde 24 år, gick över till brunett igen, saknade mina vänner, blev whiskey-beroende för en tid och mådde som en drottning när Kung Forsbergs tröja hissades upp i Pepsi center. 

Ja, nåt sånt. Efter att ha haft ett par tuffa år kom 2011 som ett år i rätt riktning. På det stora hela var fjolåret bra och jag hoppas nu att 2012 blir minst lika bra.

Men så här fyra dagar in på nya året kan jag konstatera att 2012 inte har börjat det minsta bra. Vändning, nu tack!

2012

Gott nytt år på er!

Oj, vad mycket jag ska göra det här året. Men jag började årets första dag med att vila mig. Dagens jobbigaste insats var att lägga i två flaskor Pepsi i varukorgen och sedan gå hela varvet inne på Ica med korgen. Phu...

Veckan som kommer ska vigas åt jobb, ny hårfärg (vi går mot mörkare hår-tiden, nu igen) och att vara en allmänt god vän och medmänniska (nytt för i år). Veckan därpå tänkte jag åka till Norrland. Vi får se om det där med god vän och medmänniska sitter i ända fram till dess.





Bara jag borde få

Äntligen, nu är julklappsshoppingen över. Jag bara undrar: varför är kassar med saker som ska ges till andra mycket jobbigare att bära än kassar med saker till mig själv? Eller: julen skulle nog vara bättre om bara jag fick julklappar.

Hur som helst. Nu tar Morran julledigt!


                      Det snöar ganska ordentligt i Jössefors Big City, som ni ser...



Inget bra år utan en almanacka

Så. Nu är planeringsmonstret i mig lugnat. Årets personliga almanacka är beställd! Och eftersom att den är just personlig så är den givetvis en kopia av dem jag haft de senaste tre åren. Här ändras minsann inget! Det som var förr – det är lika rätt i dag.


                                    En trogen vän för alla planeringsfreaks! 
                                            Kanske något för Nattugglan?

Och gud vad jag ska planera när min kära lilla vän kommer! Älskar den känslan. Nästan lika mycket som jag älskar känslan av nya sängkläder.

Funderar faktiskt på att bädda ner mig nu, se några avsnitt av Sex and the city och mentalt förbereda mig för i morgon. Har nämligen en smärre oro om att jag kommer att frysa min känsliga lilla hud av mig på vägen till jobbet. Kanske ska ta buss?

---

Om Hasse Jonsson kommer in i MODO:s trupp igen får Linas matkasse ursäkta. Tar Hasse före en kasse mat alla dagar i veckan.

Jaja, gonatt!

Vill ha och vill ha och vill ha

I går hade jag en mycket trevlig dag. Först var det utbildning på jobbet, sedan höll jag på att blåsa bort och sist av allt spydde jag i bussen på väg hem. Som sagt, mycket trevligt.

Hur som helst har jag viktig information att komma med. Mina önskningar dör aldrig ut, så här är en uppdaterad version av min önskelista:

Vi tar en favorit i repris. Mina tidigare önskningar:

Det var allt för i dag! Nu väntar film. Adios!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...