Håll er undan!
Snart är Morran ute på vägarna – utan skyddslina i form av körskolelärare!
Men ni kan pusta ut. I alla fall ett tag till. Körkortet är på inget vis i hamn ännu, jag har ju inte ens gjort halkbanan, men nu är tider för teoriprov och körprov bokade och förhoppningsvis ska det inte dröja år och dar tills jag kan bocka av det här lilla projektet.
Riskettan är gjord, nu väntar fortsatta körlektioner och jag ska börja läsa teori lite mer nu. Jag har mest koncentrerar mig på de praktiska bitarna hittills, men känner ändå att jag har en okej koll på det teoretiska sett till hur lite jag faktiskt har läst på.
Gjorde ett litet test nu för att se hur jag ligger till, och jo då. Det duger!
Kids just want to be kids
Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och Ronald McDonalds hem är guld värda. Personal, allt från läkare och sjuksköterskor till de på lekterapin och personal/volontärer på Ronald, gör ett fantistiskt jobb.
Vår lilla fighters kamp har till stor del varit på just Drottning Silvias barnsjukhus och där blir det snabbt tydligt hur många unga hjältar det finns. En viktig del för de här barnen är att få vara barn. Inte bara vara sin sjukdom, utan få leka och ha roligt precis som friska barn.
Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus har gjort en väldigt gripande film om just det här.
Se den.
En liten dagens
- Kom igen och kvittera nu, MODO!
- Har haft körkortsteori i dag. På engelska.
- Skulle så innerligt jättegärna ägna resten av kvällen (efter hockeyn) till att plugga teori, men tyvärr går det inte. Överstrykningspennan är nämligen slut och att plugga utan att kunna överstryka går faktiskt inte. Tyvärr.
- Fem minusgrader i kväll. Jag spyr.
- Måste städa.
- Jag har blivit överkänslig av parfym. Nu inte bara får jag ont i huvudet av stora parfymmängder, utan nu mår jag dåligt bara av att hålla i en flaska. Är väldigt oroad över detta.
- Riskettan i morgon. Det är bara steg ett, men väl ett steg framåt.
"Du är så lugn och stresstålig"
Nu när jag har kommit i gång med övingskörningen igen (yes, inget B-körkort för Morran än trots ålderdomens påbörjan) har min personlighetsförvandling hittat ytterligare ett område att dyka upp på.
Det finns nämligen två sitiationer där jag nu gång på gång* har beskrivits som lugn, sansad, säker och stresstålig. Dessa är:
- I jobbet. Som journalist (reporter och redigerare) är det ett måste att vara lugn, kunna hantera stress och vara cool – samtidigt som man är snabb och fokuserad.
- Som körskoleelev. I trafiken är det förstås också bra att vara lugn och sansad.
Men detta är mycket roligt och oförståeligt för både mig själv och mina närmaste. Hetsiga, neurotiska och temperamentsfulla argbiggan Morran beskrivs som lugn och stresstålig? Hahahahaha!
Jag som annars, alltså utanför arbetstid eller när jag inte sitter bakom ratten, kan gå i taket över att någon snor sista chokladbiten, att det bara är fem minuter kvar tills jag måste lämna hemmet, eller att jag har det och det och det kvar att göra eller när MODO ligger under och klockan tickar i väg.
Men jag kan alltså bara jag vill. Eller snarare: Jag är som två olika personer, kanske.
*Ja nu har jag ju inte övningskört fler gånger än att det här förstås kan komma att ändras. Morran lär nog få utspel för sin hetsighet när bilen väl börjat sluta vara "nybörjarsnäll".
Ingen rubbe nu - har satt nog med rubriker för dagen
Är så trött att jag nog fick skriva in lösenordet på bloggen 23 gånger innan jag lyckades hitta rätt. Har ingen aning om vad jag skulle in här och göra, men tydligen kände jag ett ansvar att uppdatera.
Ibland kommer ju de bästa inläggen när jag har börjat gå in i sömnstadiet. Trötthet kan göra mycket för kreativiteten. Men främst är det kanske oförmågan att tänka som gör att det kan bli så mycket bättre. Tyvärr blir inte detta ett av de inläggen.
Hur som helst. Jag lever och frodas och i morgon ska jag på körlektion igen efter det oh så långa uppehållet. Vill därför tipsa er från att hålla er undan från Värmland så att jag kan få köra i fred.
Gonatt!
Vi som missade bragdjublet i Berlin
Jag var bänkad framför teven med både godis och turtrosor. Mäkta förberedd inför att se en viktig kvalmatch och landslagskamp mellan Sverige och i princip det enda lag (utöver England) som faktiskt får det att rycka till på allvar i min fotbollstarm så här i icke EM- eller VM-sammanhang. Allt var så perfekt det bara kunde bli.
Och så drar matchen i gång. Och så håller inte Sverige tätt ens i tio minuter innan Tyskland har gjort 1-0. Och så har tyskarna lekt sig fram till 3-0 innan första halvlek är slut.
Och det är då det kommer. Det är då vi känner här i soffan att "Näe! Vad ska vi se den här misären för?!" och helt enkelt byter till en film i stället. Lika bra det, liksom.
Jag har alltid stört mig på galningar som ger upp i förtid. Ni vet de där gnälliga jävlarna som absolut inte vågar tro på ett mirakel utan ger upp i förtid och går från arenan eller byter kanal/stänger av teven för att deras lag ligger ohjälpligt efter. Jag jämställer det lite med westerntidens smaklösa och vansinnigt fega styggelse att skjuta någon i ryggen.
Och nu gjorde jag så själv. Och då såg vi ju hur det gick! Eller ja, NI såg. Ni såg svenska fotbollslandslagets sanslösa, makalösa och magiska vändning i Berlin i går. Ni såg den där bragden. Men jag... Nej inte jag, inte.
Jag satt i stället och såg en kille ramla ner i en köttkvarn med blod, skelett och övriga människorester. Och till detta åt jag Polly. Mums, mums. Men jag gick alltså miste om det som var riktigt mums, mums. Riktig fotbollsporr. Riktigt sportgodis.
Helt underbart av Sverige! Men fy fan vilken jävla bedrövlig insats av mig. Så orutinerat. Så dåligt. Så fegt. Och så klart: Så vansinnigt bittert att missa hela den här magin.
Detta var verkligen en f a n t a s t i s k prestation! Men ska det räcka till Bragdguldet? Nä, lite måste vi att ändå försöka ta det för vad det var, tycker jag.
Som sagt, detta var en sanslös bedrift en och en bragd kan man absolut kalla det (bragd tycks ju dock vara ett oerhört svårdefinierat ord utan direkta direktiv för vad som egentligen krävs..).
Men det var trots allt bara en kvalmatch – inte en EM- eller VM-match och det vanns faktiskt inget. Och är det verkligen mer värt att stå för en sanslös vändning efter att man klantat till det rejält och framstått som ett gäng unga pojkspelare med stukat självförtroende, än om man spelar magiskt i hela 90 minuter?
Och framför allt: Ge Bragdguldet till någon person/något lag som jag faktiskt såg utföra bragden. Annars blir jag ju snuvad på konfekten igen.
En blandad kompott
- Dagens avsnitt av Grey´s Anatomy var grymt. Tyckte faktiskt inte att säsongsöppningen var så där vansinnigt bra som den här underbara serien ska vara. Därför var det här ett skönt uppstamp.
- Matt Duchene ville till MODO! Han ringde Kung Forsberg och hade hoppats få spela i sin idols klubb. Grymt roligt! Nu blev det ju inget, men jag tycker ändå att det är kul att han hade MODO som förstahandsval.
- Kollade igenom hela utbudet av H&M:s rea. Bestämde mig för att köpa... inget. Känner mig duktig och oerhört stolt.
- Längtar vansinnigt mycket efter att det ska bli helg så att Jojjon kommer hem på besök från England!
- Är sugen på att spela Monopol.
- Är nog ännu mer sugen på att shoppa loss på Ikea.
- Ger inte full pott till Solsidan-premiären. 3 av 5 Morr, tror jag.
- Det klassiska "jag vill ha brunt hår"-suget har infunnit sig. Livet är sig likt.
Dags för hockey
Nu bär det av till Löfbergs Lila för att (förhoppningsvis...) se MODO ta sin femte raka! Tar vi tre nya poäng i kväll så kommer jag med största sannolikhet att svimma. Om vi förlorar kommer jag att gratta Narren – och faktiskt försöka att mena det. I alla fall lite.
Kan det vara så att jag faktiskt blir en.. ska vi säga... en god förlorare... nu när oturen inte ständigt grinar MODO i ansiktet? Det var så länge sedan detta flytet fanns så jag minns faktiskt inte.
En underbar födelsedag
Så! Då har jag varit hejdundrande gammal i en dag. Det känns bra, hittills. Min födelsedag var jättebra på alla sätt och vis och jag är väldigt tacksam.
Eftersom att jag just nu sitter och funderar över hur jag a) ska kunna laga rullgardinen som jag förstört och b) om jag ska äta tårta till frukost eller hoppa in i duschen, så tänkte jag att jag kör en sammanfattning i punktform om hur dagen såg ut:
- Började dagen med att se nya säsongens första avsnitt av Grey´s Anatomy.
Ä N T L I G E N! - Fick världens bästa tavla av Narren! En gammal filmposter för The Pony Soldier – min älskade favoritfilm alla kategorier. Efter att ha tiggt till mig cirka 3756 ledtrådar och för varje gång bara blivit än mer förvirrad över vad presenten skulle kunna tänkas vara föll det på plats när jag väl slitit upp paketet.
- Okej. Nu kan presenten, som sig bör, ha utdelats redan på lördagen efter hot från en ej tillräckligt tålmodig Morran i upplösningstillstånd. Vuxenlivet börjar väl tidigast när man fyller 30?
- Promenad i fint väder värdigt en stor dag som denna. Hösten när den är som bäst.
- ... Och glass som fick avsluta spatserandet. En förrätt till tårtan, helt enkelt.
- God mat!!! Muuums!
- Snälla grattis-hälsningar! TACK!
- Kung Forsberg med på ett hörn, så klart. Lite hyllningsvideor på youtube för att få den viktiga dosen av The God Himself.
- ... Och lite westernfilm (alltid rätt!)
- ... Och lite Sex and the city
- Tårta förstås!!! Hade grundat med mat och glass. Tårtan var en maffig chockladtårta som jag toppade med hallon och mängder av smarties. 25-årskalas? Eller var det femårskalas?
- Dr Strangelove fick avsluta dagen.
Ett litet Instagram-kollage från dagen...
Och så var vi där igen...
Åh nej! Helvetes-lappen är här igen. Beviset på att jag – återigen – har handlat alldeles för mycket. Nu är det skärpning. På allvar!
Eller ja, på fredag inleds skärpningen. För i morgon ska jag till Ullared. På kika-efter-listan: Headset, vinröd snoodhalsduk och... Egentligen ingenting mer. Jag smygstartar skärpningen lite.
Eller ja, på fredag inleds skärpningen. För i morgon ska jag till Ullared. På kika-efter-listan: Headset, vinröd snoodhalsduk och... Egentligen ingenting mer. Jag smygstartar skärpningen lite.
Lite smått oroad
Happ. Var på väg mot sängen men fastnade i soffan med ett helt vansinnigt stort orosmoln över mig. Här loggar jag glatt in på internetbanken för att föra över min lön på mina olika konton – och då finns det ingen lön där?!
Och efter att ha blinkat femtusensjuhundranittiotre gånger är de fortfarande inte där.
Nu är det inte så att jag tänkt göra ända på lönen här och nu, tvärtom. Men som den oroliga själ jag är (och som dessutom har en ovanligt lugn vecka framför mig) går jag förstås i taket av det här. Har lönekontoret nattöppet? Är det banken som tagit mina pengar? Eller hjälp, kan pengarna försvinna ut i cyberrymnden?
Detta skrämmande problem delar just nu topp tio-listan tillsammans med att moccarutorna kommer att hinna ta slut i morgon. Med det säger jag godnatt.
Uppdaterar önskelistan
En underbar helg är till ända (trots att MODO:s inledning på säsongen inte direkt har varit till någon glädje och att jag inte är direkt... överlycklig... över lockouten) och det rundar vi av med att uppdatera min önskelista:
- Tavlan Pjätteryd från Ikea
- Ridlektioner
- Presentkort på till exempel H&M, Hööks, Cubus, Gina Tricot, Ikea, Kicks...
- Sängkläder från Ikea: Emelina Knopp och Emelina Ros
- Andra sängkläder i Morran-stil
- Kameran Sony Nex-5N (bidrag till den...)
- Pengar
- Matis Delicate peeling cream
- Hockeybiljetter
- DVD-boxar med tv-serier (Gärna Body of Proof) <<< UPPDATERAD med exempel
- Decleor Harmonie calm sensitive skin retail mask <<< REDAN FÅTT! Tack finaste narren!
- Stekpanna (en som är större än min nuvarande) <<< NY!!!
- Salladsskärare (finns på Obs! Bergvik för 149 kronor) <<< NY!!!
---
Jag överdrev inte när jag skrev att jag inte är överlycklig över NHL-lockouten. Snarare så underdrev jag. Usch. Det var visserligen inte oväntat, det är ju däråt det har pekat hela tiden, men det är i så jäkla tråkigt. Ingen tjänar på det här. Fruktansvärt onödigt.
Ett ofelbart recept
Här är receptet på att hålla Morrans morgonhumör i styr: ge henne en present som hon har önskat sig i födelsedagspresent. På en vanlig dag. Bara så där.
Jag visar för tydlighetens skull med en illustration över tillvägagångssättet:
Bjud på detta – och få detta?! Som sagt, ofelbart.
Bara 25 dagar kvar...
Av någon outgrundlig anledning såg jag till att dra på mig lite jobb nu när jag är ledig. Så nu sitter jag här och skriver en artikel, försöker få tag på folk för att kunna skriva klart den, och gör lite research inför nästa jobb.
Ser att Samuel Påhlsson blir MODO:s kapten. Jag var tvungen kolla på datumet för den nyheten, för jag trodde nämligen att det där var klart sedan ett bra tag tidigare. Men nej. Tydligen är jag lite före min tid. Hur som helst kanske det säger sig själv att jag, som redan hade tagit det för givet, tycker att det var ett väldigt bra val.
---
Bankomaten och Mäster förstår inte alltid varandra.
Bankomaten: Vad gör du här? Du är ju bara i vägen.
Mäster: Men du sa ju att jag skulle komma hit på kaffe...
Bankomaten: Men jag pratar inte med dig. Jag pratar ju med katten.
Mäster: Jaha...
---
Blogg.se har fått taggarna att fungera nu igen. Bra! När jag får tid ska jag tagga gamla inlägg så att även de kommer med sedan när tagg-funktionen är i full gång.
Fröken jobboholic
Nu har jag jobbat åtta söndagar i rad. Väldigt bra, tycker jag. Men nu tar jag ledigt. Testar det livet lite. Ja, jag var lite ironisk. Ha ha ha. Hahahaha!
Så här kan Morr se ut en ledig dag. Storfiskar´n. Fångsten den dagen blev pizza. Fiskarna hade nämligen lunch när vi fiskade.
Så här kan Morr se ut en ledig dag. Storfiskar´n. Fångsten den dagen blev pizza. Fiskarna hade nämligen lunch när vi fiskade.
Er höjdpunkt på året: Min önskelista
ÄNTLIGEN!
Äntligen är vi inne i början av september och jag, som är Sveriges mest present-kåta person, kan med gott samvete presentera min önskelista inför min stundande 25-årsdag.
Här är den:
- Tavlan Pjätteryd från Ikea
- Ridlektioner
- Presentkort på till exempel H&M, Hööks, Cubus, Gina Tricot, Ikea, Kicks...
- Sängkläder från Ikea: Emelina Knopp och Emelina Ros
- Andra sängkläder i Morran-stil
- Kameran Sony Nex-5N (bidrag till den...)
- Pengar
- Decleor Harmonie calm sensitive skin retail mask
- Matis Delicate peeling cream
- Hockeybiljetter
- DVD-boxar med tv-serier
Alltså, det var fan svårt i år. Kanske börjar växa ur den här present-kåtheten? Fast nja, jag tror snarare att det är att jag börjat bli mer öppen för överraskningar. Ni känner ju mig, ni vet vad som går hem.
Och om inte annat så har jag ju ett så fruktansvärt behagligt humör att ni knappast behöver vara rädda för att ge mig fel present. Eller?
En sådan här är ju annars ett hett stalltips!
Obs! Kolla in den här listan lite då och då fram till den stora dagen. Med största sannolikhet kommer den att uppdateras.
Blondie!!! (Nåja)
Alltså. I dag kan det ha varit den mest avspända Morran som någonsin satt sig i en frisörstol. Okej, jag jämförde det med elektriska stolen, men faktum är att jag var förhållandevis lugn.
Mer eller mindre så sa jag till frisören att hon fick göra precis som hon ville. Ja inom ramarna att hon bara fick ta det slitna (topparna) och att jag skulle ha slingor, som absolut under inga villkorsvis fick bli randiga eller onaturliga samt att håret skulle bli ljusare. Och ja, det kan hända att jag visade ett par bilder på exakt hur jag ville ha det för att bli nöjd. Men i övrigt var det fritt fram.
Att det skulle bli ljusare var ett infall som jag bestämde mig för där och då. Mest var det munnen som pratade före jag tänkte. Och då fick det helt enkelt bli så. Resultatet? Ja, typ så här:
Kanske inte läge att skrika Blondie riktigt än, men betydligt ljusare tycker jag att det blev i alla fall. Ljusare än förväntat, faktiskt, och jag är väldigt nöjd med frisören. Det som har gjorts är alltså en kapning av det slitna och sedan cirka fem miljarder tunna slingor i två olika "sandiga" nyanser för att få det att se "naturligt" (mitt favoritord när det kommer till hår, hud och smink?!) ut.
Frågan är dock om det gör det. För på bilden ser det ju okej ut. Men i vissa ljus ser mina ögon ett knallorange/gult hår som är allt annat än vad som faller Morran i smaken. Trots att jag tyckte att det såg perfekt ut hos frisören. Så just nu avvaktar jag. Hoppas att det gula/orange bara är i vissa knepiga ljus och inte den bistra sanningen.
Efter att jag suttit hos frisören från 12.30 till 15.15 susade jag, Majk, lilla Fightern och Bankomaten till Välsviken. Jag, som inte skulle handla något, fyndade en skinnjacka och en t-shirt. Och nu sitter jag här och varvar ner (upp?) inför jobb i morgon.
Här är höstens mål
I sann skolflicka-anda (nu har jag ju sedan mer än ett och ett halvt år sedan redan passerat det stadiet, men ändå) ser jag hösten som mer nystart än vid årskiftet. Så därför är det dags att lista vad som ska vara i fokus de närmaste månaderna.
Mina mål för hösten 2012:
*Börja rida igen. Jag vet, jag har sagt detta så många gånger och under så lång tid nu att det känns som att orden helt tappat betydelse. Men det måste bli av nu. Kosta vad det kosta vill!
*Ta (det där förbannade jävla) körkortet. Helt enkelt sluta att skjuta upp det.
Mina mål för hösten 2012:
*Börja rida igen. Jag vet, jag har sagt detta så många gånger och under så lång tid nu att det känns som att orden helt tappat betydelse. Men det måste bli av nu. Kosta vad det kosta vill!
*Ta (det där förbannade jävla) körkortet. Helt enkelt sluta att skjuta upp det.
*Släppa på prestationsslipsen. Och med det menas inte att luta mig tillbaka och bli för bekväm. Absolut inte. Jag menar att släppa lite på min prestationshets så att jag i stället kan bli bättre just tack vare en mer avslappnad inställning. Släpper man aldrig lite på hetsen att alltid få allt perfekt missar man ofta att njuta (oj, vad klyschigt men så sant!) och då blir det ofta inte så där bra som man var ute efter att få det till. I stället ska jag se till att ta in att "dugligt" faktiskt ibland räcker. Jag tycker redan att jag har kommit en bit på vägen.
*Läsa en hel bok. OBS! Får ej vara chicklit, självhjälpsbok i stil med "så blir du smartast på jobbet inom loppet av fem minuter" (finns det en sådan bok förresten? Köpställe?) eller Dressyr med Kyra Kyrklund eller liknande ridbok. Det ska fan i mig vara en sjukt tung (gärna även bokstavligt) och djup bok!
*Se MODO spela fler live-matcher än i fjol. Viktigt med lite lättare mål också. I samma stil som när jag skriver med "kliva upp ur sängen" på att-göra-listan. Allt känns betydligt trevligare när man kan bocka av saker.
Och ni då?
Delade känslor
Då trillade den in. Den ack så glädjefyllda men också skambelagda lilla lappen. Det ultimata beviset på att jag inte är vare sig hästägare längre eller särskilt smart. Och definitivt ingen "spara".
Jag pratar förstås om guldbonusen från H&M på 150 kronor. Klädjättens tack till mig för att jag varit en trogen kund och handlat för 6 759 kronor under det senaste året.
Ja, ni läste rätt. 6 759 kronor!!! Med enkel huvudräkning får jag det till att jag handlar för drygt en femhundralapp i månaden på mitt kära H&M.Okej, det är kanske ingen enorm summa. Men med tanke på att:
a) jag redan har betydligt mer kläder än vad jag har tid att använda eller har plats för
b) allt är rena klädinköp då jag i princip hellre skulle skjuta mig själv i foten än att handla smink, hud- och hårprodukter där
c) jag i snart 25 år har tjatat hål i huvudet på allt och alla om att jag minsann ska spara massor av pengar och åka till USA
Ja, då ser det faktiskt ut att vara onödigt mycket pengar på mycket onödigheter. Vilket ju bara kan betyda att jag måste ha ett näst intill sjukligt intresse för kläder?
Men egentligen är det konstigt. Jag är ju egentligen totalt ointresserad av trender och mode. Jag går under smeknamnet "Luffaren" om Majk får säga sitt och skulle vara den första att skriva under på ett förslag om att införa mjukisbyxor som ny jobbuniform. Därför kan jag liksom inte få ihop detta.
Och nu undrar ni vad jag ska göra i morgon innan jobbet? Eh... Ta en liten, liten sväng till H&M. Men jag lovar, bara en liten!
---
Och försäsongen har tydligen börjat? Hänger inte riktigt med här. Kommer att få lägga på ett kol för att komma i matchtempo kan jag lova.
Det här med att förändras...
... Är det till det bättre eller till det sämre att jag numera inte tror att personer med avskavt nagellack de luxe är opålitligt folk – eftersom att jag själv tycka ha börjat anamma just detta fula påhitt?
Tummen upp till förändringar. Oavsett om de är till det bättre eller det sämre.
