Hånet om MODO:s rekord i antal mållösa minuter biter inte på mig. Inte ett dugg. Jag tycker att det är ett ståtligt rekord. För det är faktiskt lite småmysigt sådär. När det går tungt så kan man alliera sig med sina likasinnade och sitta och vara bittra tillsammans och sådant gör alltid att mungiporna stiger uppåt.

Och nu gör det ju inte det längre. Går tungt alltså. För nu har det lossnat och målspöket är borta. När MODO tar poäng så är mitt liv återigen fluffigt rosa och tankarna om SM-guld drar iväg. Jag tror att gårdagens viktiga seger kommer att bli en lyckoboost. Nu går det framåt igen!

Sedan ska jag en gång för alla ta tillbaka vartenda litet illa ord jag sagt om Challe. Jag älskar den mannen mer och mer. Visst, jag kommer aldrig att komma över att han ibland är onödigt arrogant på ett trist sätt – men jag tycker att han har ett bra tänk. Och jag har alltid varit svag för personer med hjärna som vågar utmana. Jag mjuknade redan när han blev klar för MODO (dubbelmoral är allas rätt, ni vet) och han har dessutom höjt sig genom att hela tiden klä sig i kavaj och slips. Man ska klä upp sig när det är match.

Framförallt är det hans sätt att se på saker och ting som har spelat roll. Senaste exemplet är att han och MODO attackerar problemen med humor. Världens bästa vapen – näst efter möjligen pennan och eldpilar. Jag tycker att det är helt rätt att lätta upp en spänd stämning med roliga videoklipp (särskilt när de bygger på lite vänskapligt hårt jargong) och att inte låsa fast sig vid målspöket utan helt enkelt tänka tvärtom. "Nu ska vi inte göra mål förrän vi har tagit hem det här rekordet." Exakt så! För det är ju bättre att vara bäst på att vara sämst, än inget alls.

---

Helgen då? Jo, jättebra! Det har varit underbart att ha Bankomaten och Muschen här. Jag har alltid varit en familjekär tjej och få saker fyller mig med så mycket energi som familjehäng gör. Tack så mycket! ♥

Höll just på att bli vansinnig. Har tidigare fått höra av en (numera saknad) vän att jag är världens smartaste tjej. Bakom detta konstaterande låg visserligen en form av markering från hans sida om att män skulle vara smartare än kvinnor, men detta bryr jag mig inte om. Inte så länge jag får beröm. Satt just och tänkte på detta när jag kämpade med att få upp en Daim. Jag rev och slet i förpackningen men det hjälpte inte.

Trots att jag är världens smartaste tjej så tog det mig flera sekunder innan jag kom på hur jag skulle lösa det. Jag kunde ju ringa Fröken Bitter och be om hjälp. Daim och snabbt öppnande av godisbitar är ju hennes expertområde. Men det kändes ganska bittert att behöva ringa och be om hjälp, det ska väl inte en smart person behöva göra?

Och just när jag trodde Herr Trötter haft fel, att jag inte alls var smart, så lyckades jag öppna godisbiten. Bara sådär. Och allt var åter i sin ordning. Jag är världens smartaste tjej igen.

I går var jag på dåligt depphumör. Därför kommer Fröken Bitter hit och bakar med mig i dag. Som uppiggning, spark i röven och tröst. Jag älskar att mina vänner är av den där elitskaran som höll upp håret på en när man spydde, täckte upp för en när man skolkade eller lät en få halva jordnötshjärtat när man inte hade råd att köpa ett eget för sju kronor på håltimmen.

Nostalgi. Jag saknar förr!

Och något jag inte saknar är gårdagens hockeymisär. Varför finns det domare i hockey? I alla fall sådana som vill agera moralpoliser och dagispersonal. Jag bara undrar. Visst, att skylla en förlust på domaren är ofta ett finfint tecken på bitterhet, enögdhet och taskig verklighetsuppfattning, men den här gången känns det faktiskt befogat. Anton Hedman sätter in en fin tackling – och får matchstraff!

Inte ens med god vilja ska man kunna få det till det, men jo då. Det gick uppenbarligen. Innan det så hade MODO varit hetast, men i och med fem minuters numerärt överläge tog Frölunda (såklart) över. Sedan rullade de knepiga dombesluten på.

Men. Givetvis var det inte bara domarnivån som förstörde den här matchen för MODOs del. Det fysiska spelet var riktigt bra, men tyvärr saknades det mesta i anfallsspelet. Mittperioden var en bedrövelse. Nu hoppas jag domarnivån blir bättre och att offensiven kommer igång på tisdag.  

Nu: Klä på mig och gå ner i tid till bitterdamen. Man vill ju visa att man själv också är en duglig vän.
 

Det känns så. Inte för att jag är särskilt bra på det där med att känna efter, men jag försökte i alla fall och då drog jag den slutsatsen att jag inte känns riktigt fit for fight. Jag fryser och är sinnessjukt trött. Ögonen kan knappt hålla sig vakna.

I dag har vi haft en väldigt intressant och fruktansvärt nyttig heldags föreläsning om kriminaljournalistik. Reportern som föreläste var spännande att lyssna på och väldigt pedagogisk. Perfekt när jag satt där och höll på att frysa ihjäl och mådde illa. 

Nu måste jag försöka vara lite produktiv också. Skolarbetet ska göras och borde gå bra trots att jag fryser. Planen ser ut som så att jag ska skriva ingresser, spåna nyhetsidéer och göra lite research och sedan somna tidigt. Är ingen högintressant NHL-hockey i natt och det känns lyckosamt. Känns som att jag behöver all vila jag kan få för att min kropp ska kicka igång sig själv igen. 

Eftersom jag behöver lära mig att komma till saken och uttrycka mig kort så kände jag mig manad att börja twittra. Vi får se hur det går. Kanske blir det roligare än att blogga, kanske blir det inget av alls. Men jag har i alla fall börjat. Så här ser det ut:



Än så länge följer jag bara Stockholmsfjollan, men ni som också vill bli förföljda kan säga till. Och ni hittar mig på Mrs Forsberg där också: Morrans twitter.