Som sämst när det gäller
Bild: Webben7
Vi ska kvala. Bättre än så är vi inte. Hur mycket jag än lider och försöker att bortse från det så går det inte att blunda för att MODO:s slogan "The heart of hockey" de senaste åren har suddats ut och blivit övertäckt av "Som sämst när det gäller".
På papperet har vi ett lag som ska ligga i toppen av tabellen. Men på isen ser vi sanningen och där är vi ett bottenlag. Jag vet inte varför – eller vad man ska göra åt det. Har ingen aning. De senaste åren har det gått nedåt och trots flera förändringar, nya tag, nya utrop om revansch och ständigt nya förhoppningar så har läget inte vänt.
Vi vinner matcher mot topplag och kan ta rena rama utklassningssegrarna när det vill sig väl. För det är just det; när MODO får det att stämma så är de livsfarliga. Men av någon anledning så är det sällan vi får det att stämma och när en förlust kommer så följs den ofta upp med flera till. Vi har gruvligt svårt för straffar och poängen mot bottenlagen uteblir. När det väl gäller som mest vill det sig inte.
Jag mådde så sjukligt illa i går att jag ville dö. Nu känns det inte bättre. Nu finns ingen tid att sörja och slicka sår som det har varit när man varit knäckt över en missad slutspelsplats. I år är det inte bara den besvikelsen, utan i år är det att ladda om för en helvetestid som gäller.
Sist MODO kvalade var jag för liten för att ens ha upptäckt klubben (eller hockey överhuvudtaget utöver alla de matcher jag fick se på tv:n för att pappa skulle få mig att somna) så det här är alltså första gången. Det känns förjävligt. Men. Nu tar vi nya tag – igen.
Det kan fortfarande gå, faktiskt
Chanserna är inte stora till att kunna gå till slutspel – men de finns. På det sättet är vi i alla fall i ett trevligare läge än Timrå som helt saknar den möjligheten. Men ska vi kunna ta oss dit det krävs inte bara seger efter full tid utan också att de andra resultaten går vår väg. Inte det lättaste...
Problemet är dock inte bara att MODO har svårigheter att kunna ta åttondeplatsen, utan också att risken för kvalserien är väldigt stor. Det handlar alltså inte om en ynka liten sten på axlarna utan all världens berg är samlade just på oss. Att kvala är lika med döden.
"Skönt" att det inte är så mycket tid att fundera över alla tänkbara sätt det här kan sluta. För i morgon gäller det. Igen. Hur det ska gå? Ingen aning. Det känns vansinnigt ovisst.
Men nu när hockeyguden Kung Forsberg har lagt skridskorna på hyllan hoppas jag att han har tid att styra upp lite i hockeyvärlden. Snälla, plocka fram easton-trollstaven och trolla fram en trepoängare till MODO och noll poäng, eller i alla fall max två, till Södertälje och Frölunda. Då har du hjälpt MODO på bästa tänkbara sätt.
Jag drömmer fortfarande om att få uppleva det här igen:
Men den här bilden känns som att den togs för väldigt, väldigt länge sedan. Och normalt sett är inte knappa fyra år någon lång tid i mina ögon.
Nu ska jag återgå till att jobba i stället för att älta och vara nervös. Det känns lite mer produktivt.
Bara fem timmar kvar nu
Men jag kan inte säga att det är en sådan där härlig och längtande väntan. Tvärtom. Jag har mest ont i magen och försöker låta bli att tänka på detta. Men det vill inte släppa, helt enkelt.
Kanske kan lite "inför Melodifestivalen"-jobb få bort nervositeten. Jag hoppas på det.
Så här ser läget ut:
| 8 | AIK | 53 | 18 | 12 | 23 | 4 | 8 | -22 | (126-148) | 70 |
| 9 | Timrå IK | 53 | 16 | 13 | 24 | 9 | 4 | -24 | (135-159) | 70 |
| 10 | MODO Hockey | 53 | 17 | 12 | 24 | 6 | 6 | -4 | (145-149) | 69 |
| 11 | Frölunda HC | 53 | 17 | 12 | 24 | 5 | 7 | -32 | (123-155) | 68 |
| 12 | Södertälje SK | 53 | 19 | 9 | 25 | 2 | 7 | -33 | (126-159) | 68 |
Tack världens bästa!
Nu är det slut.
Så här med ett dygns distans och perspektiv på det hela, och efter att ha sett presskonferensen, så känns det faktiskt bättre. Jag är fortfarande jätteledsen, men jag är så glad över att han verkar känna sig säker nu.
Presskonferensen var oerhört jobbig att se, men jag tycker att han verkade lättad. En lättnad över att slippa besvikelsen och en lättnad över att kunna vara ärlig utan att behöva hålla tillbaka. Som han själv sa, han har försökt och försökt och försökt. Han har gett det en ärlig chans. Och nu känner han att han kan dra sig tillbaka.
Peter Forsberg är en legend och jag hittade en text skriven av Bad_Brett på Hockeysnack som jag tycker säger precis det jag vill säga. Det var oerhört bra formulerat så jag klistrar in det här:
"...Många menar att Peter har förstört alla positiva minnen genom sina misslyckade comebackförsök. Jag tycker precis tvärtom; Det är hans misslyckade comeback försök som har höjt honom från att bli en suverän ishockeyspelare, till att bli en stor förebild för oss alla.
Han har visat oss hur man kämpar för att uppnå en dröm. Han har visat att det inte spelar någon roll hur gammal man är, hur mycket pengar man har eller hur hånad man är. Det viktiga är att tro på sig själv och att tävla mot sig själv. Huruvida han lyckades eller misslyckades spelade egentligen ingen roll. Det viktigaste är att våga försöka - om och om igen. Att kunna svära en stund, sopa av sig skiten och sedan försöka ännu hårdare.
Det fungerade inte den här gången. Och nu är det säkerligen slut för gott. Tårarna faller längst med mina kinder ikväll. Men hans insatser på och utanför isen, i MoDo, Colorado och Tre Kronor, kommer inte bara att vara bilder i en historiebok för mig. Han kommer ständigt finnas med mig som en mental coach som pushar på mig i de situationer då jag bara vill ge upp och känner att allt är hopplöst.
Jag tror att fler känner som jag ikväll. Forsberg var inte bara en ishockeyspelare. Han var en ikon för hårt jobb, en ikon för hopp. Han gav alltid järnet, oavsett om laget låg under med fem noll. Han vägrade ge sig.
När vi alla en dag ligger där på dödsbädden och summerar våra liv, så undrar jag som egentligen kommer vara av betydelse. Kommer vi vara mest stolta över att vi slutade på topp, eller att vi faktiskt gav allt vi hade att ge? Jag tror på det sistnämnda. För sanningen är att livet är en kamp som vi inte kan vinna.
Vi kan kämpa för att hålla oss friska och pigga, men i slutändan är vi alla förlorare. Det enda vi verkligen kan göra är att kämpa in i det sista; Visa att vi inte ger oss utan en strid, visa att vi tänker göra det vi vill tills det sista organet i våra kroppar lägger av. Det är så en hjälte resonerar. Det är så jag vill resonera. Det är så Peter Forsberg resonerar."
/Bad_Brett
Något jag blev glad över är att Nicole fanns med bredvid. Ja, jag hade gärna suttit där istället för henne men nu ser inte världen alltid ut som man vill. Så jag tar det med ro och är glad att hon var vid hans sida. Det är synd att en del väljer att måla upp bilden av att hon skulle ha haft en negativ inverkan på honom och att det är hennes "fel" att han väljer att sluta. Jag tycker att den tanken känns väldigt främmande.
Jag förstår att känslan av att inte kunna försvara sig och stå upp för sig själv på isen blir alldeles för mycket. Det finns trots allt ett liv efter hockeyn (kan nästan inte tro att jag själv just skrev den meningen) och som flera tyckare varit inne på i flera år så borde han inte riskera att få men för livet.
I går tyckte jag det var förjävligt att få det här beskedet på Alla hjärtans dag. Men inte nu längre. Han har haft en stor del av mitt hjärta sedan jag var fem år. Klart att 14 februari passar bra då.
Alla bedrövelsers dag
Men du kommer alltid att vara störst. Och jag kommer alltid att vara på din sida.
Tack för allt! ♥
När till och med Bankomaten sitter uppe och ser en hockeymatch...
...Då är det ingen vanlig simpel liten match.
Jag kan inte minnas när det hände senast att Bankomaten frivilligt såg på hockey. Men jag förstår henne. Vem vill inte se Peter Forsberg spela?
Själv såg jag den hos Fröken Bitter eftersom min dator så vänligt drabbades av virus dagen till ära. Eftersom att jag skulle se Kung Forsberg hade jag ingen tanke på att ha en skämskudde tillgänglig, men det borde jag ha haft. Inte för hans skull, såklart, men för min egen. Jag har aldrig varit så trött som i går tror jag. Ögonen försökte packa ihop totalt gång på gång och jag slumrade till både en och tio gånger. Det är inte okej när världens största spelar match igen. Pinsamt! Jag skäms över mig själv.
Och lite skäms jag över Avs också. Jag har tyvärr inte haft särskilt stor koll på NHL den här säsongen (vilket nog också har märkts i bloggen) men även om mitt hjärta fortfarande bankar för Colorado Avalanche så fick det en hel del hjärtstillestånd i går. När hockeyguden är ute på isen slår hjärtat som en kolibri, men resten... Ja, då ville det bara ge upp. Tillkrånglade anfall, ett försvarsspel som var mer virrigt än bitterdamens hjärna och en avsaknad av Adam Foote som gjorde sig påmind nonstop. Till och med min älskling John-Michael Liles fick mig att vilja kväva mig själv med en skämskudde.
Så, då var jag klar med det dåliga. Det bra är han som är anledningen till att jorden snurrar på igen. För även om det blev förlust och att jag (faktiskt) inte ser chanserna till att gå till play off är särskilt goda för Colorado så är jag glad över det jag såg av hockeyguden. Han kommer in efter nästan tre års frånvaro och är bäst i laget. Okej, det kanske mest säger något om Avalanches problem just nu, men det visar också vilken sinnessjukt spelgeni han är.
Vinnarskallen visade sig direkt, balansen var tillbaka, styrkan att ta och behålla puck är intakt och blicken för spelet och passningsspelet var lika bra som vanligt. Tempot går inte att klaga på och det och närkampsspelet kommer bara att bli bättre allt eftersom. Balansen i åkningen var det viktiga som jag ville skulle fungera. Resten kommer av sig själv bara foten sköter sig.
Kemin med Matt Duchene och Milan Hejduk då? Ja, jag vet inte. Jag tror på dem tillsammans, absolut. Men jag tror också att det kan vara bra om Duchene och Hejduk inte vältrar sig i lyckorus (fast jag borde inte klandra Herr Duchene, jag förstår honom!) och nostalgi (fast jag borde inte klandra Herr Hejduk, jag förstår honom!) utan också jobbar på lite. Då tror jag det börjar ramla in mål snart. Och jag tror det gör det redan i natt. För de där två är så bra att de inte behöver mina mästerliga råd för att ta emot puckar på bladet från hockeyguden.
Gårdagens hiss: Fröken Bitter som körde 12 mil för att jag skulle få se Kung Forsbergs comeback.
Gårdagens diss: Att få virus i dator just när natten med stort N är på ingång.
Men nu är viruset borta så nu laddar vi inför matchen mot Nashville!
När till och med Vancouver-fans gör tummen upp för en Avs-spelare...
Han är ju verkligen det. Peter Forsbergs comeback gör inte bara mig nipprig av lyckokänslor. Hela världen står och ler. Enligt min empiriska undersökning har världen blivit en trevligare plats sedan söndagens besked. Till och med kiosksnubben log som en solstråle i går. Det händer nog bara vid en sådan här händelse.
Nu kanske det skulle vara på sin plats att leva ut lite. Leverera lite text. Lite känslor. För jag har ju faktiskt det – i alla fall när det gäller världens bästa hockeyspelare. Och det hade jag gärna gjort. Men först vill jag ha lagstadgat att Kung Forsberg inte får nämnas i negativa ordalag. Framförallt inte något om den där foten.
Ja, nu lägger vi ner surrandet om foten. Visst, jag förstår de som vill vara realistiska och ännu inte vågar hoppas på succé, absolut. Det tankesättet är väl rent av sunt. Men de som direkt olyckskraxar om att foten kommer krångla och att det bara kommer bli misär av hela comebacken borde fylla på sitt tomma glas lite. Jag tänker i alla fall låta glaset vara fullt till dess att någon kan snärta mig på näsan för att jag vågade hoppas.
Och framförallt så hoppas jag att de där som konstant dömt ut och hånat hans försök att komma tillbaka, och som så ofta de bara kan gör allt för att blunda för vilket spelgeni han är, ser en match. Se ett byte bara, det räcker. Älskar ni hockey så lär ni ändra åsikt.
Hade jag barn skulle jag hellre sätta dem i händerna på en pedofil än att ge dem till någon som inte ser detta som positivt, inte älskar att se Kung Forsberg på isen och inte önskar honom all lycka. Det är sant det.
"Så är det om man tolkar Forsbergs svar..."
Vad är detta? Majk frågade om jag har sett diskussionen om Peter Forsberg i Late Night för ett tag sedan. Nej, det hade jag inte. Men nu har jag gjort det. Och jag förstår inte vart Peter Jihde och kompani vill komma med detta. Och han som muntligt översätter Kung Forsbergs citat till svenska, är han full? Eller döv? Eller har han bara noll tolkningsförmåga?
Ska man tolka så ska man vara försiktig med vad man läser in. Jag läser inte in att hockeyguden gått och blivit kaxig och säger att han är för bra för elitserien. För det gör han inte. Han säger att han gjorde flest poäng även om det inte kändes bra. Mer än så är det inte. Han berättar bara läget och ställer sig själv frågan hur mycket han kan prestera om allt känns bra.
Inget i det han säger tyder på kaxighet. I alla fall inte enligt mig som inte sätter likhetstecken mellan jävlar anamma och kaxighet... För mig har det sistnämnda en negativ klang som andas övertro och minimalt med självinsikt. Det är inte Kung Forsbergs stil.
Jag tror att Leif Boork är inne på rätt spår och sedan tycker jag att Jonas Fahlman formulerar det hela bra när han säger att Peter Forsberg inte är för bra för elitserien, men att han hade varit bra för elitserien. Precis så är det.
Men framförallt så tycker jag att frågan "Är Peter Forsberg för bra för elitserien?" är totalt ointressant. Dumma frågor ger dumma svar. Ingen är det. Vill Sidney Crosby spela i elitserien så är han välkommen. Vi har inga regler eller moraliska idiotier som säger att spelare som är över en viss nivå inte är välkomna, tvärtom. Däremot har alla full rätt att välja en annan liga, oavsett om det anses bättre eller sämre. Jag förstår verkligen inte vad som är poängen med frågan, ja förutom att skapa debatt då. Och det kanske är bra nog?
Jag håller med Petter Rönnqvist om att Kung Forsberg passar in och kan leverera vart som helst. Att hockeyguden skulle ha blivit kaxig och tycka att han är för bra för elitserien för att han eventuellt väljer NHL är vansinne.
Väljer han NHL är det för att det är där han vill spela. Hur svårt kan det vara? Skillnaden på ligorna är inte bara nivåmässig utan livet i övrigt skiljer sig också en del. Och jag gissar att det inte bara är att möta världens bästa lirare som fått hockeyguden att längta tillbaka. Jag tror han saknar NHL-livet även på sidan av isen. Pulsen, tempot, hockeykänslan. Allt är så mycket mer där.
Och kommer det ett besked i dag, eller i morgon eller när som helst om att det blir spel, ja då är jag världens lyckligaste här på jorden. I alla fall i några minuter till dess att känslan av vansinnighet svämmar över mig för att jag kommer att missa matcherna.
När livet leker och högmod är på tapeten
Jag är ju lat så jag hade sittplats och kan därför inte ta åt mig så mycket av MODO-klackens insats. Tyvärr, för vilket jobb! De överröstade Timråtattarna och hjälpte till att visa vilka som är storebror. Resten skötte ju spelarna i MODO, med Ladislav Nagy i täten.
Men det fina med en sådan match är inte att det bara är han som kan sättas på piedestal utan hela laget. Man vet inte riktigt hur man ska hinna med alla hyllningar. Men jag tackar Anders Eriksson för att han tillför extra stabilitet och Per Svartvadet för att han fortfarande är världens bästa kapten på den här sidan av Atlanten.
För ovanlighetens skull vill jag faktiskt berömma några Timråspelare också. Anton Lander var lillasysters i särklass bästa. Inget ovanligt i det, men han var verkligen mil bättre än de andra och jag är imponerad över hans sätt att tacka hemmapubliken efteråt.
Sedan tycker jag också att Jeremy Boyce-Rotevall var grym och gjorde en riktigt bra match. Trots sin ålder var han en av de bättre i hemmalaget. Kul att se honom ta för sig som han gör.
---
Innan matchen mot FBK så hade jag börjat glömma bort hur det kändes att förlora... Just som jag hade tänkt be Cry-babyn berätta för mig så kom förlusten som ett brev på posten. Visst är sådant roligt?
---
Och nu är det alltså tillbaka nedanför strecket som gäller. Men förhoppningsvis inte efter kvällens match. Jag har dock dragit på mig ödmjukhetsansiktet och tror inte på någon trepoängare. För ofta brukar en pessimistisk inställning inför match löna sig. En halvtimme kvar nu. Det går säkert åt helvete. Säkert...
Håll dig undan, Matt Duchene!*
Men, sen är det ju också de som inte är fullt lika glada över detta. Dels finns det mänsklighetens avskum som inte förstår Peter Forsbergs hockeykärlek och tycker han ska sluta så de slipper höra om hans comebacker, dels finns det de som skulle offrat höger arm och resten av kroppen för att det blir spel. Ja, om det bara vore i MODO.
Och det är där de tappar mig lite. Nog förstår jag de som hellre ser honom i MODO, men tycker att det är kul oavsett vad han väljer. Har man inget speciellt NHL-intresse och inte känner för Colorado men älskar MODO så är det förstås fullt förståeligt att man hellre ser honom i laget hjärtat klappar för.
Men de som blir irriterade över att han skulle välja NHL, och därmed tycker att en eventuell comeback är onödig, va?! Jag trodde i min enfald att man ville se hockeygudens briljans – och då borde man älska det oavsett i vilken liga det sker.
Jag förstår logiken i att tycka att ett SM-guld för MODO känns troligare än att Colorado vinner Stanley Cup, och att det därför skulle vara "smartare" för honom att välja att spela i elitserien. Absolut. Men det är det som är grejen. Kung Forsberg älskar den här sporten för mycket för att låta hjärnan gå före hjärtat. Och vi som också älskar den här sporten borde känna likadant. Nog fan ska han spela bland de bästa. För det är bland de bästa som magin blir som störst.
*Nej då Duchene! Jag skämtade bara. Klart att vi kan dela på det om du vill. Jag är bra på lagspelande och jag är en väldigt bra vapendragare. Vi kan säkert få det att funka om du vill. Tror vi skulle passa bra ihop som gemensam svans efter Kung Forsberg.
Klockan 16.00 i dag
Visst, jag skulle älska att se honom i MODO, men jag kan inte hymla med att NHL är mitt förstaval när det gäller vart jag helst ser Kung Forsberg spela. Framförallt så är jag världens lyckligaste person om han spelar - oavsett vart. Så just nu känns mitt liv heeelt okej.
Jag firar med en shoppingrunda med Fröken Bitter innan hockeyn. Måste få en dos av henne i dag.
Edit: Eller ja... Jag ångrar det där om att jag hellre skulle vilja vara i Denver. För en sådan här dag, när MODO piskar lillasyster så fint, ja då kan man inte vilja vara på annan plats än just där. GUD vad underbart skönt! Har aldrig njutit så mycket i Timråtattarnas hall tidigare.
Men nu ska jag njuta samt drömma om Kung Forsbergs iskonster. Så jag rapporterar mer i morgon.
Ringer och bokar tid på Akademikliniken
Jag väljer att lita på honom. Dels för att jag är ledig och därför inte orkar bry mig om att undersöka källan mer noggrant, dels för att jag hellre lever på hoppet än inte alls.
Och vad är det som enligt ryktet ska ha löst problemen? Jo, silikon. Och därmed känner jag mig manad att hylla detta underbara material. Så nu ska jag ta tag i saken och boka tid. Använder Kung Forsberg silikon, ja då ska mina bröst också göra det. Bättre hyllning kan jag inte tänka mig.
Just det... Någon som kan sponsra? Eller ska jag behöva ta sms-lån?
På slutspelsplats igen
Men innan jag börjar skrika "SM-guuuld!!!" så ska jag hålla mig lugn och sansad. Jag väntar med den kommentaren till dess att den är befogad.
Däremot kan jag utan att gå för långt säga att det nya året har börjat bra. Ett ton sten har släppt från axlarna. MODO spelar bra, och framförallt, vinner. De viktiga trepoängarna har radat upp sig och spelmässigt ser det tryggare och tryggare ut. Så tryggt att det inte kan gå fel.
Finaste jag sett på länge!
Men trots att MODO är på slutspelsplats igen så finns det en sak som gör mig ännu gladare: att jag har världens bästa vänner!
Så i dag åker jag och kurerar mig hos min bästa vän. "Jag ska skämma bort dig, Queen B" lovade hon. Och sådant kan jag inte gå miste om, trots att febern äter upp mig inifrån. Adios!
Snälla, någon som kan dementera?
Trots att jag försökt hitta en källa som säger att detta inte stämmer så har jag inte hittat någon. Men kom igen, inte kan väl Ryssland ha vunnit? Inte kan de väl göra fem mål i tredje perioden? På Kanada? Va?
Min verklighet faller isär. Jag är kanske den enda svensk som gråter blod när kanadensarna blir slagna av ryssarna, men om ni bara visste hur mycket empati som bubblar inom mig nu. Jag lider med hela Kanada och deras pojkar som inte lyckats ge ära åt ett helt land.
Nu: Hålla tummarna för MODO samtidigt som jag pluggar. Har suttit inlåst i skolan hela dagen (sånär som på lunchen när jag tvingades ut i snöstormen och höll på att inte ta mig fram genom meterdjupa snön) och inte är det slut på pluggandet bara för att jag kommit hem. Nej, nej. Aldrig.
Här är det, det bästa som någonsin skrivits
Ett utdrag från Mats Olssons förträffliga krönika. Det han säger är just det jag också vill säga. Så jag tycker att ni ska läsa hela krönikan.
Så mycket matcher, så lite tid
I går då? Ja, Majk vad ska jag skylla på i går? Jo, jag skyller på det där som ständigt och jämt drar ett löjets skimmer över världens bästa sport: domartabbar. MODO ägde spelet i går och förlusten kan bara stavas otur.
Just därför bryter jag inte ihop. För lika väl som att det är sant att alla lag då och då får se ett regelrätt mål bli bortdömt, lika sant är det också att bra spel till slut genererar i poäng. Med besked. Enda orosmolnet är när "till slut" dyker upp. Jag håller tummar och tår för att det blir nu. Vi kan inleda med tre poäng på tisdag, tack.
Sedan har jag en annan fundering innan jag kastar mig över jobbet. Hatet en del MODO-supportrar nu fått mot krönikören Magnus Nyström. Var kom det ifrån? Jo, jag vet att han skrivit negativt om MODO senaste tiden och nu hittat flera positiva saker i laget. Med vad är det för konstigt med det? Inte alls. Man kan ju hitta en liten ledtråd genom att helt enkelt se hur det sett ut i MODO-lägret nu mot för någon/några veckor sedan.
Med Foppa i Timråklacken blev de lite snyggare
Förra veckan försökte jag skrapa hem lite pluspoäng hos cry-babyn genom att berätta hur mycket mitt Timråhat sjunkit. Jag gick så långt att jag sa att jag faktiskt börjat få lite varma känslor för det där laget. Ja, jag vet ju hur det låter... Men faktum är att det var sant. Cry-babyn hånade mig och sa "Det där tror jag inte på för en sekund! Jag lovar att det går över nästa gång Timrå vinner över MODO!"
Hej och hå vad rätt hon fick. För nu är hatet tillbaka. Även om det känns som att man frisknat till eller blivit klar i skallen efter en rejäl minneslucka så tar det ändå emot. För det här innebar trots allt noll poäng, noll positivt och istället vinst för lillasyster. Hemskt.
För så är det. Det hjälper inte att MODO tidvis dominerar och borde vara det laget som gör mål och tar hem segern. Förlorar man sådana matcher så finns det inget positivt med det. Tyvärr.
Som pricken över i så var detta sista matchen jag såg på TV tillsammans med Fröken Bitter. Empiriska undersökningar har visat att hockey med henne är som en massaker. Efteråt är man död - eller åtminstone så vill man dö. När man har henne med som olyckskorp hjälper det inte med turtrosor de luxe och ritualer. Timrå vinner alltid.
Och just det. Jag sa för x antal dagars sedan att jag skulle påbörja utmaningen om att skriva om 30 olika ämnen dagligen. Som ni ser har jag inte kommit igång än, men det kommer. Ska bara göra annat först.
Skäl till att oroa sig
Nej, de senaste veckornas tidnings- och webbproducerande har inte bara varit nyttig. När jag börjar intressera mig för Timrå har det gått för långt.
Nu gäller det att rikta in mig helhjärtat på MODO. Bara dem. Kom igen nu!
Hellre bäst på att vara sämst än inget alls
Hånet om MODO:s rekord i antal mållösa minuter biter inte på mig. Inte ett dugg. Jag tycker att det är ett ståtligt rekord. För det är faktiskt lite småmysigt sådär. När det går tungt så kan man alliera sig med sina likasinnade och sitta och vara bittra tillsammans och sådant gör alltid att mungiporna stiger uppåt.
Och nu gör det ju inte det längre. Går tungt alltså. För nu har det lossnat och målspöket är borta. När MODO tar poäng så är mitt liv återigen fluffigt rosa och tankarna om SM-guld drar iväg. Jag tror att gårdagens viktiga seger kommer att bli en lyckoboost. Nu går det framåt igen!
Sedan ska jag en gång för alla ta tillbaka vartenda litet illa ord jag sagt om Challe. Jag älskar den mannen mer och mer. Visst, jag kommer aldrig att komma över att han ibland är onödigt arrogant på ett trist sätt – men jag tycker att han har ett bra tänk. Och jag har alltid varit svag för personer med hjärna som vågar utmana. Jag mjuknade redan när han blev klar för MODO (dubbelmoral är allas rätt, ni vet) och han har dessutom höjt sig genom att hela tiden klä sig i kavaj och slips. Man ska klä upp sig när det är match.
Framförallt är det hans sätt att se på saker och ting som har spelat roll. Senaste exemplet är att han och MODO attackerar problemen med humor. Världens bästa vapen – näst efter möjligen pennan och eldpilar. Jag tycker att det är helt rätt att lätta upp en spänd stämning med roliga videoklipp (särskilt när de bygger på lite vänskapligt hårt jargong) och att inte låsa fast sig vid målspöket utan helt enkelt tänka tvärtom. "Nu ska vi inte göra mål förrän vi har tagit hem det här rekordet." Exakt så! För det är ju bättre att vara bäst på att vara sämst, än inget alls.
---
Helgen då? Jo, jättebra! Det har varit underbart att ha Bankomaten och Muschen här. Jag har alltid varit en familjekär tjej och få saker fyller mig med så mycket energi som familjehäng gör. Tack så mycket! ♥
Walk on by, walk on through, walk 'til you run
I går var jag på dåligt depphumör. Därför kommer Fröken Bitter hit och bakar med mig i dag. Som uppiggning, spark i röven och tröst. Jag älskar att mina vänner är av den där elitskaran som höll upp håret på en när man spydde, täckte upp för en när man skolkade eller lät en få halva jordnötshjärtat när man inte hade råd att köpa ett eget för sju kronor på håltimmen.
Nostalgi. Jag saknar förr!
Och något jag inte saknar är gårdagens hockeymisär. Varför finns det domare i hockey? I alla fall sådana som vill agera moralpoliser och dagispersonal. Jag bara undrar. Visst, att skylla en förlust på domaren är ofta ett finfint tecken på bitterhet, enögdhet och taskig verklighetsuppfattning, men den här gången känns det faktiskt befogat. Anton Hedman sätter in en fin tackling – och får matchstraff!
Inte ens med god vilja ska man kunna få det till det, men jo då. Det gick uppenbarligen. Innan det så hade MODO varit hetast, men i och med fem minuters numerärt överläge tog Frölunda (såklart) över. Sedan rullade de knepiga dombesluten på.
Men. Givetvis var det inte bara domarnivån som förstörde den här matchen för MODOs del. Det fysiska spelet var riktigt bra, men tyvärr saknades det mesta i anfallsspelet. Mittperioden var en bedrövelse. Nu hoppas jag domarnivån blir bättre och att offensiven kommer igång på tisdag.
Nu: Klä på mig och gå ner i tid till bitterdamen. Man vill ju visa att man själv också är en duglig vän.
