Lockouten och dess cirkus

I går förlorade MODO i förlängning efter att ha haft en finfin 6-3-ledning och jag redan hade tagit säsongens första trepoängare som given. Hur jag nu kunde göra det är ett stort mysterium, jag borde ju ha lärt mig...
 
I dag gick Konkurrensverket ut med att Hockeyligan kan tvingas betala 20 miljoner i vite om inte NHL-spelarna välkomnas till elitserien även på korttidskontrakt. Och det gör att dörren nu är vidöppen för Alexander Steen som får komma in i MODO som en räddande ängel och hjälpa oss ur den här soppan. För nu ligger vi ju toksist.
 
Hockeyvärlden är en cirkus just nu. Jag ville verkligen inte ha en lockout, men nu är det så det är. Det som är av betydelse nu är om lockouten blir hela säsongen eller bara en del av den. Jag hoppas på det sistnämnda.
 
Om det blir hela säsongen så kommer det få negativa konsekvenser för NHL och hockeyn som helhet och det hoppas jag innerligt att vi slipper. Men blir det så att lockouten håller sig hela säsongen tycker jag att det är positvt om NHL-spelarna kommer in i elitserien. Visst finns det nackdelar med det, men fördelarna då går ju knappt att räkna.
 
Men om det blir en kort lockout, ska verkligen NHL-spelarna välkomnas in i elitserien då? Jag är delad och vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här...

Jag pendlar mellan ett rent egoistisk tänkande och ett mer långsiktigt. Det egoistiska tänkandet är förstås vilka fördelar NHL-spelarnas intåg i elitserien kan få för MODO. Eller fördelar och fördelar. Det stoppar knappast där. Herregud, vi är i akut behov av hjälp från ovan. Så: Alexander Steen, kanske Tobias Enström, kanske Henrik och Daniel Sedin... Komsi, komsi, säger jag!
 
Men jag undrar så här vid en kort lockout: är det verkligen värt att öppna armarna för NHL-spelarna då? Risken är ju en rätt saftig baksmälla sedan när det roliga är över. Man måste förstås tänka lite längre än vad näsan räcker och se vad det kan ge för ringar på vattnet när NHL-proffsen kanske lämnar efter ett fåtal matcher. Jag gissar på att ett förhöjt intresse för elitserien under världsspelarnas sejour snabbt förvandlas till ett magplask när de återvänder till NHL.
 
Och så vänder vi på det igen. Vi vet i nuläget inte hur lång lockouten blir. Därför tycker jag inte att det bara är så enkelt som att man ska vänta och se. Och med NHL-spelare i allsvenskan känns det urbota knasigt att inte öppna för korttidskontrakt för dem i elitserien.
 
Så jag måste nog ändå tycka att det a) ska vara tillåtet med korttidskontrakt och b) att MODO ska göra allt som går för att lösa eventuella ekonomiska problem med försäkringar och så vidare. För trillar det in NHL-proffs hos övriga lag så ligger vi ännu värre till än vad vi redan gör.
 
Och just det: kan något svenskt lag, helst MODO men övrigt lag går också bra, locka hit sig Sidney Crosby så kan jag direkt säga att jag gladeligen kan rubba på min önskan om att NHL ska dra i gång snarast möjligt. Och att jag med en gång begraver allt annat långsiktigt tänk. 
 
---
 
Nu ska jag göra kvällen och ladda inför jobb i helgen. Utejobb i morgon och givetvis ska det bli hällregn. Hade hellre gått på hockey än fotboll och motorsport, om man får vara lite typiskt svensk och gnälla på vädret.

Hockey är ju så roligt!

Åh vad härligt! Nu känns det som att livet leker. Hockeysäsongen är i gång och MODO ligger under med 0-4 mot Skellefteå.
 
Allt har börjat på bästa möjliga sätt: Alsenfeldt tycks läcka värre än ett såll, vår backbesättning inger inget vidare hopp och i sedvanlig ordning har Skellefteå en helt onaturlig tur mot oss.
 
Med detta i beaktande så kan man alltså tänka att nu kan det ju i alla fall inte bli sämre. En fin liten tröst...

Elitserien 2012/2013

I kväll drar det i gång! Hockeysäsongen är här på allvar och MODO rivstartar med Skellefteå.
 
Eftersom elitseriepremiären är här är det förstås också hög tid att tippa utgången. Och som vanligt tippar jag grundserien – inte vilka som i slutändan får lyfta Le Mat. (För det vet vi ju att jag alltid likt en treårings naivitet tror på kära MODO...)
 
1. Skellefteå
2. Färjestad
3. HV71
4. Frölunda
5. Luleå
6. Brynäs
7. MODO
8. Linköping
--------------------------------------
9. Växjö
10. AIK
--------------------------------------
11. Timrå
12. Rögle
 
Skellefteå:
Först och främst är Skellefteå i topp just för att jag alltid tycks nedvärdera dem. Den här gången ska inte den ständiga missen göras. Sedan är laget intakt och därmed vet laget vad man har – och motståndarna vet vad man får (läs: ett helvete). Spelar en skön och vinnande hockey och här finns både den spets och bredd som önskas – och en stor dos nyttig slutspelsrutin. Har helt enkelt allt som krävs.
  
Färjestad:
Alltid lika farliga FBK känns farligare än på länge. Tycker att de, liksom Skellefteå, har både bredd och spets och framför allt tror jag på en jämnhet och en lagmaskin. Känns som laget strålar av harmoni och trygghet. Ja, exakt sådär som man inte vill att det här gänget ska kännas. Och så är jag helimpad – och lite rädd – för Jack Connelly.
 
HV71:
Lite nytt och fräscht? Tror att det dessutom kan finnas lite revanschlusta som sitter i väggarna i omklädningsrummet. Sånt är inte att förminska. Känns som att det nog kommer att finns en bra harmoni här, precis som jag tror om Färjestad. 
 
Frölunda:
Kan sätta en hel påse chips under en kväll med riktigt chips-sug på att Dick Axelsson kommer att briljera den här säsongen. Skulle liksom inte förvåna mig ett dugg... Hade kanske i övrigt hållt Frölunda lite längre ner (nedanför Luleå i alla fall), men tror att Dicken kommer att frälsa hela Göteborg och att det blir skillnaden som gör att de snor åt sig fjärdeplatsen. Och jag kommer att vara bitter...
 
Luleå:
Levde inte riktigt upp till förväntningarna i fjolårets slutspel efter den nonstop-maskin laget var i grundserien. Varför? Ingen aning. Nåja, tror att Jonas Rönnqvist kan leda Luleå till en ännu bättre placering än så här, men magkänslan (haha, har jag ens en sådan?!) säger mig att det faktiskt inte blir bättre än en femteplats. 
 
Brynäs:
Stor skillnad mot i fjol. Tunga tapp och det kommer förstås att märkas. Men en stabil slutspelsplats, absolut. Klubben tycks bara vara på väg uppåt och hålen efter nyckelspelarna har "täppts igen" smart.
 
MODO:
Efter uppochner:andet i form av glädjebesked kontra sorgedagar känns det som att det kan gå precis hur som helst. Eller det är väl så jag alltid tror om MODO. Potentialen är enorm, men det kan lika gärna bli pannkaka (Oscar Alsenfeldt i mål är bara ett exempel). Orosmolnet som är störst är förstås att Påhlsson blir borta länge och att det känns som att backsidan är lite osäker. Allt hänger på hur lagbygget går ihop sig och att det inte börjar att spreta åt alla håll och kanter.
 
Linköping:
Tar sista slutspelsplatsen. Känns lite som MODO med en intressant offensiv och lite mer frågetecken defensivt. Hur som helst roligt att de verkar tänka mer långsiktigt än vad jag upplevt det som tidigare och att det inte bara är ett enda virrvarr av tjecker till höger och vänster. Tror att lagets viktigaste kan vara Roger Melin i båset.
 
Växjö:
Inga nykomlingar längre och kan därmed inte rida på den vågen. Har därmed en tuffare säsong framför sig nu än i fjol. Känns ändå som att de är här för att stanna, ser starka ut och borde kanske ses som en slutspelskandidat. Men jag tror mer på MODO och Linköping.
 
AIK:
Känns på papperet betydligt svagare än i fjol och jag tror inte att det blir något slutspel för (nu mera) Stockholms stolthet. Men kanske kan överraska?
 
Timrå:
Har inte ett tillräckligt starkt lag och ska kanske tippas som tolva. Men jag tror Timrå håller sig borta från jumboplatsen trots den tunna truppen och kanske ett lite osäkert kort i båset. Gud vet hur, men jag tror det finns en vilja och kampanda som kommer att slå kvalitet. 
 
Rögle:
Nä, tror inte det håller i elitserien, smarta värvningar till trots. Blir väl en framgångsrik inledning som sedan vänder och dalar nedåt tills botten är nådd.
 
---
 
Och just det. Om ni vill begrunda mina få fel här i livet kan ni ju läsa tidigare års tips som finns i hockeykategorien till exempel här och här och här och här.*
 
Visst måste det väl ändå på något vis ses lite som en skicklighet i detta att jag ständigt lyckas ha fel? Lite som i att man kan beundra en spelares förmåga att alltid träffa stolpen.
 
*Verkar som att jag inte tippade i fjol? Var det därför MODO gick till slutspel...?
 
---
 
Och NHL-kaoset rullar vidare... Mitt ynka lilla önskemål: Bara. Kom. Till. En. Lösning. Och se till att den lösningen består av antingen spel och ingen lockout alls – eller att hela säsongen ställs in. TACK!!!

Bara 25 dagar kvar...

Av någon outgrundlig anledning såg jag till att dra på mig lite jobb nu när jag är ledig. Så nu sitter jag här och skriver en artikel, försöker få tag på folk för att kunna skriva klart den, och gör lite research inför nästa jobb.
 
Ser att Samuel Påhlsson blir MODO:s kapten. Jag var tvungen kolla på datumet för den nyheten, för jag trodde nämligen att det där var klart sedan ett bra tag tidigare. Men nej. Tydligen är jag lite före min tid. Hur som helst kanske det säger sig själv att jag, som redan hade tagit det för givet, tycker att det var ett väldigt bra val. 
 
---
 
Bankomaten och Mäster förstår inte alltid varandra.
Bankomaten: Vad gör du här? Du är ju bara i vägen.
Mäster: Men du sa ju att jag skulle komma hit på kaffe...
Bankomaten: Men jag pratar inte med dig. Jag pratar ju med katten.
Mäster: Jaha...
 
---
 
Blogg.se har fått taggarna att fungera nu igen. Bra! När jag får tid ska jag tagga gamla inlägg så att även de kommer med sedan när tagg-funktionen är i full gång.

Väl värd att bära ett C på bröstet med stolthet

Gabriel Landeskog tar över kaptensrollen i Colorado. Nej, det är inte ett drömscenario tänkt att hända om några år. Det är NU. Den här säsongen. När han är 19 år! Vad säger man om det, egentligen? Mer än att sitta och lite smått hyperventilera. Och typ vråla: HERREGUUUUUUUUUUUUUUUUUD!!! Jag är ju en sansad person.
 
I detta finns flera glädjande delar:
  • Vilket stort erkännande detta är för Landeskog själv (vilket han visserligen inte saknade sedan innan efter hans enormt imponerande säsong). Det här visar verkligen hur guld värd han är för Colorado och att de är beredda att satsa ordentligt på den här spelaren.
  • Den historiska aspekten. Inte nog med att Gabriel blir kapten – han blir också den yngsta någonsin i den här rollen! Yngre än Sid The Kid!
  • Svensk hockey får ett finfint ansikte i form av det här. Landeskog känns som en perfekt representant i att ständigt och jämt påminna hockeyvärlden om att Sverige fortfarande är en hockeynation att räkna med.
  • Den rent Morr-egoistiska känslan av att hockeyvärldens kommer att fortsätta snurra även framöver utan Kung Forsberg.
  • ...Och att Colorado har den goda smaken att inte rubba på den svit de haft med att enbart ha mina personliga favoriter som kaptener. 
  • ...Och att detta kommer att innebära framgång och välfärd och lycka och hela baletten för mitt favoritlag.

Han är ung. Så är det. Men Landeskog har gång på gång fått credit för sina ledaregenaksper och mognad, så varför skulle den här utnämningen innebära ett ok?

 

Jag hoppas och tror att det bara kommer att höja honom ytterligare. Och det ska blir underbart att följa Colorado den här säsongen. Ja, om det nu bara kan se till att bli någon säsong... 

 

Tyngsta möjliga bortfall

Avdelning: Aldrig får man vara glad.
 
Jag hasplade ju ur mig häromdagen att mitt hockeysug – faktiskt – inte hade dykt upp än. Men nu har det gjort det. Tydligen har skador en förmåga att locka fram längtan-känslor hos mig. Ja, jag borde väl vara van efter åren med Kung Forsbergs skador...
 
Min "semester" inleder jag alltså med att få beskedet att Samuel Påhlsson har slitit av hälsenan. Och jag kan utan att överdriva säga att jag här och nu vill lägga mig ner och dö. För med Påhlsson borta är det så himla mycket som faller.
 
Förutom den lilla, lilla detaljen att Samme råkar vara en gud på isen, så är det också hela han som tillskott i MODO som (på förhand) har känts så fruktansvärt viktig och betydelsefull. Hans erfarenhet, lagmoral och arbetshäst-mentalitet tillsammans med en stor dos erkännande från alla andra i och med hans rutin skulle ha varit guld värt. Men nu får vi på grund av all världens jävla otur klara oss utan det. I alla fall fram till jul.
 
Hur ersätter man honom? Är det nu alla som gnäller över att juniorer får för lite speltid ska träda fram och tycka att luckan efter Påhlsson kan täppas igen av en fjunis? Med all respekt för unga talanger, men jag behöver nog ha in Kung Forsberg,  Kung Näslund eller en Sedin (eller helst till erbjudandet "Ta två, betala för en") som stand in för Samme för att jag ska bli nöjd. Övriga alternativ: Sidney Crosby. Rick Nash. Simon Gagne.
 
Men, all hemskhet till trots. Jag tycker att detta är jätteilla. Jag lider. Men jag ser ett men här också. Som den optimist jag är tror och hoppas jag att han ska kunna vara tillbaka lagom till efter jul och kunna bidra med all magi då. Fram till dess ska vi väl kunna klara oss även utan att ha en gud som ersättare?
 
Och hur som helst: detta gjorde ju att mitt intresse höjdes betydligt. Nu är jag laddad för hockey, så kom igen bara säsongen 2012/2013!

Jag hade nog gissat på Börje...

Ska jag vara helt ärlig kan jag säga att jag faktiskt tyckte att det var lite väl mycket att vänta sig att Kung Forsberg skulle döpa sin son till Morran eller Marie. Men likväl tyckte Morran att kronprinsens namn åtminstone skulle ha någon typ av koppling till Kung Forsbergs största dyrkare.
 
Men... Lennox har ingen koppling. Inte ens med mina associationskedjor som är berömda för att lyckas få ihop vad som helst.
 
Hur som helst... Lennox Forsberg är alltså namnet på ryggen av tröjan jag ska bo i om si sådär 20 år. Jag skulle ljuga om jag sa att det var precis det jag hade gissat på. Eller att det är det finaste namn jag har hört.
 
Morran hissar: Att jag är ledig den dagen Rolf-Göran Bengtsson ska ta OS-guld.
Morran dissar: Mama´s pizzeria, Bergvik. Mycket kan jag förlåta, men att få ananas på pizzan när jag sagt till att jag INTE vill ha det, nej där är gränsen passerad sedan länge. Hur kan det vara så svårt att missta "...Utan ananas, tack!", för "...Utan sås, tack!"?.

Välkommen till oss Kyle Cumiskey!

För mig betydde den här värvningen att jag ville knalla raka vägen in till chefen och se till att få ledigt i april för att fira SM-guld. Nu är det möjligt att jag är en aning för optimistisk (hehehe), men jag kan inte hjälpa det. Kyle Cumiskey är precis den typ av spelare jag hade velat få in i truppen: en snabb offensiv back som kan styra upp lite. Och nu får vi det.
 
Jag har egentligen inte sett alltför mycket av honom under hans tid i Colorado, men tillräckligt för att jag nu ska ha en känsla av att han kommer att vara rätt man på rätt plats. Ung och lovande och säkert med all vilja i världen till att göra en supersäsong för att återigen ta sig in i NHL. Så ja, det suger till i hockeytarmen.
 
Morran hissar: att jag jobbar kväll igen.
Morran dissar: Reinfeldts skilsmässa. Nääää! Här hoppades ju jag in i det sista att paret skulle hålla ihop. Men nej, nu är skilsmässoansökan inlämnad.

Asså denna pk:n va...

MODO kallar till presskonferens. Bara så där. Efter meddelandet om att Marcus Nilsson inte kommer väljer nu MODO att slå på stora trumman och presentera ett nyförvärv.

Förväntningarna är skyhöga. Detta måste betyda något stort. Gör man det genom en presskonferens kan det ju knappast vara något annat än en riktigt, riktigt bra spelare. 

Vem är det som kommer? Påhlsson? Sedinarna? Simon Gagne? Sidney Crosby?! Allihop?! Eller är det en ny comeback för The God Himself?

Jag har legat sömnlös hela natten på grund av detta. Räknat ner timmarna. Livrädd att bli besviken.

Fyra månader kvar till ny säsong

Just det, vi har ju fått Marcus Nilsson. Inte något jag hade kunnat gissa på ens med ledtrådar, men hur som helst känns han som ett mycket bra nyförvärv. Att både han och Ladislav Nagy inte är ungdomar är inget som oroar mig – tvärtom. Jag tror mycket på det här.

Hoppas fortfarande på att Samuel Påhlsson blir nästa tillskott. Och gärna en back. Och övrig önskan är att Kings gärna får knyta ihop säcken i natt.

Stor grabb har fått liten grabb

Nu är Kung Forsbergs och Nicoles son här! Och därmed kan jag och resten av hockeyvärlden börja att räkna åren till dess att arvingens tid är här.

Ett ordentligt plåster på såren för att Zucca valde KHL i stället för att komma till MODO som jag hade hoppats på.

Grattis till guldet, Malkin!

Som väntat blev det guld till Ryssland efter finalen mellan Ryssland och Ryssland (eh jag menar Slovakien). Ska dock erkänna att jag gapade ganska länge efter att Slovakien tagit ledningen med drygt minuten spelad. Men sedan blev det som förväntat, rena barnleken för ryssarna.

Jag är inget Ryssland-fan, men måste ändå hylla deras underbara spel. Det var många stunder hockeypropaganda på hög nivå.

Sedan har turneringens stora behållning varit Evgeni Malkin, och därför var det extra kul att han också satte det sista målet som pricken över i.

---

Har Alexander Semin alltid stavats Alexander Siomin i svensk media (precis som Ovetjkin i stället för Ovechkin), eller är det först på senare tid? Nåja, jag kommer i alla fall att fortsätta skriva Semin, för annars går ju ett av århundrates roligaste skämt bort:
Alexander Semin och Henrik Sedin hade köpt varsin tröja.
Alexander: Se min!
Henrik: Ja, se din!


Hahahaha!!! Kanske ett av Herr Trötters bästa någonsin?!

---

Fin hyllning av Pavol Demitra som slovakerna genom Zdeno Chara gjorde när matchen var slut. 5 av 5 Morr på det.

--- 

Så, då ska jag fortsätta se älskade Bridget Jones. Finns inget bättre sätt att avsluta en söndag (eller vilken dag som helst, för den delen).

Alla hockeybedrövelsers dag?

Är det det vi är på väg mot? Hittills har samtliga kvartsfinaler gått mig emot, och nu ligger Tre Kronor under.

Men oj! Så kliver Zäta fram och reducerar! Vänder det nu?!

Philly, Philly, Philly

Det var det. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Ja, jag är lite bitter även om det inte kom som någon överraskning. Hela laget föll i andra rundan. Kanske hade Philadelphia hållt sig kvar om min farmor stått mellan stolparna. Och vad hände med exempelvis Giroux och Jagr? Skador? Slitna efter den tuffa serien mot Penguins? Nåja, hur som helst, stort grattis till Devils som spelat grymt.

Erik Gustafsson har tydligen fått nej till VM-spel, likaså Andreas LiljaNicklas Grossman är dock välkommen. Jag hade inte haft något alls emot att se Gustafsson i truppen, speciellt inte eftersom att han verkade väldigt sugen, men om Grossman känner sig motiverad och fräsch är det förstås han som ska in. 

Och just det, jag saknar mitt hår.


Pizza i stället för turtrosor

Jaha, hockeyn skulle ses tillsammans med Mäster och det skulle ätas pizza till. Så var det tänkt. Men Mäster bangade och jag fick nöja mig med mitt eget sällskap. Väldigt trivsamt, alltså.

I takt med pizzatuggandet fick jag njuta av riktigt bra spel och för varje tugga jag tog, desto snyggare tror jag att målen blev. Tre Kronors spel var en fröjd och det kändes väldigt lovande att se den intensiteten i en sådan här match.

Men sedan blev jag mätt och tyckte att det fick räcka med pizza. Där och då var det ungefär halva matchen kvar och det verkade Danmark ha koll på, medan Sverige tycktes tro att det var klart. Ja, något var det i alla fall som gjorde att andra halvan blev en besvikelse. Synd på en sådan avslutning, men faktiskt kan jag leva med det när jag har den första halvan färsk i minnet. 

---

Det tar emot, men även en enögd MODO:it som jag får erkänna att Henrik Zetterberg imponerar. Allra mest imponerande var kanske hur han, som etablerad storspelare, tar pucken och ger den till Jonas Brodin. En gest som kanske till och med får mig att prata gott om honom i fortsättningen.   

---

Och nu har väl Jhonas Enroth gjort sitt mellan stolparna?

---

Flyers är på väg ut. Ja, det kanske inte är någon överraskning eftersom de lika gärna hade kunnat ha min farmor i mål – men jag tycker ändå att det svider. Nu vill jag se Kings ta hem det här.

---

Dags att avrunda kvällen med senaste avsnittet av Desperate Housewives. Om det vill fungera vill säga. Efter detta är det bara två avsnitt kvar av serien. Döööööööööööör.

Mest intressanta matchserien någonsin?

Eeehhhm... Jag kan ha råkat nämna ett antal gånger att jag inte älskar Jaromir Jagr. Men snart 25 år gammal, och med en numera större dos ödmjukhet än en idiotisk envishet, får jag nog faktiskt säga att det gör jag.

Med all respekt för MODO:s silly season och finalen mellan Brynäs-Skellefteå (där jag för övrigt kan tänka mig vilken SM-segrare som helst faktiskt. Men har inget emot att Skellefteå vinner i morgon så att a) jag får se mer av denna sköna serie och b) Brynäs kan få ny chans att ta hem guldet i Tablettasken) – det mest intressanta just nu är ju ändå åttondelssfinalen mellan Philadelphia och Pittsburgh.

Till att börja med är det ju ett hatiskt derbymöte mellan riktiga topplag. Min gamla favorit och min nytillkomna favorit möts. Bara en sådan sak! Lite svårt är det faktiskt att veta vilka jag helst ser går vidare...

Jag trodde som de flesta andra att detta skulle bli en grymt jämn serie, men att det kanske skulle vara fördel för Pens ändå.

Men nu står det 3-0 till Philly. Och gårdagens match var extra plus de luxe. Hockeyporr är ett vansinnigt utslitet uttryck, men ordet är gjort för att beskriva just den matchen tror jag.

Som pricken över i – i morgon natt är det dags igen. Dags för min älskling Sidney Crosby att hålla sig fast på piedestalen då.

---

Eftersom att jag är okej med vilka lag som än vinner i ovanstående matchserier tycker jag mig vara värd att få en hockeyslutspels-önskan att gå i uppfyllelse. Jag väljer att Vancouver vänder på sitt dödsläge. Tack på förhand!

Nedräkningen har börjat

Jag är helspänd, dör av längtan och mår tokilla så att jag helst skulle vilja lägga mig och spy ut inälvorna. Känslan är alltså precis som den ska vara i ett slutspel.

I kväll kan vi ta oss vidare till en sjunde kvartsfinal. I kväll kan vi åka ut.

Jag är förberedd på både och. Dillchips, mördande joggingrunda – och så klart turtrosornas Rolls royce för att ge bästa möjliga förutsättningar. Choklad och Ballerina cookies för att döva eventuell sorg och misär.

Nu kör vi!

Favorit i repris

Att vinna en slutspelsmatch. Den känslan. DEN känslan. Ja, jag hade faktiskt glömt.

Kan inte beskriva lättnaden i går. Herregud vad skönt. MODO vinner för första gången på fyra år en slutspelsmatch – nu är vi med i matchen! Nu kan allt hända! Och om inte, ja då går livet vidare. Precis så härligt lättsamt känns det just nu. Vi har ju faktiskt allt att vinna.

Och solen skiner, jag har jobbat klart och jag mår bra. Promenad nu innan jag bänkar mig för dagens gigantiska hockeykväll: kvalserien, slutspel och NHL. Adios! 

Paraden för uddamålsförluster

Vi inledde alltså slutspelet med en uddamålsförlust. Varför är jag inte förvånad? Jag kan inte släppa att det verkar som att det vilar en förbannelse över MODO:s möten med Skellefteå. Alltid dessa uddamålsförluster.

Men hur som helst – nu är slutspelet igång! Riktig slutspelskänsla och grinigheten på isen var ytterligare ett bevis på det. Dick Axelsson var verkligen på hugget och jag hoppas att han fortsätter så, likaså Rob Schremp och Mattias Ritola. Viktigast nu är att förstakedjan kommer igång mer än i går. Ska vi kunna ta hem detta är det ett absolut måste.

Nu laddar vi för match nummer två som spelas i morgon! Dags att bryta förbannelsen då tycker jag.


Slutspel - för första gången på fyra år

Den känslan. DEN känslan. Ja, jag hade faktiskt glömt.

Kan inte beskriva lättnaden i går. Herregud vad skönt. MODO är i slutspel – och väl där kan allt hända! Och om inte, ja då går livet vidare. Precis så härligt lättsamt känns det just nu. Vi har ju faktiskt allt att vinna.

---

Får jag ha någon typ av "Men nääää vad tråkigt"-känsla i nuläget så är det missen med att MODO inte höll 4-3 i går. Jag hade betydligt hellre sett att Linköping fick kvala i stället för Djurgården.

---

Årets blombukett går utan tvekan till Luleå. Tusen tack för att ni gav mig lite lugn och att jag därmed slapp ta till morfin för att kunna stilla min nervositet. Tusen tack för er fina sportslighet när ni går in och i snygg stil vinner en match där ni lika gärna hade kunnat ge bort poängen direkt. Hockeyproffsigt, respekt.

Ska man vara helt ärlig hade MODO kanske kunnat visa lite mer av den varan i går i slutet av matchen. Om än så bara för sakens skull. Men, jag borde inte klaga. Dessutom betydde det mer för MODO i det läget att behålla den rätta känslan hela vägen in i slutspelet, inte att jaga en trepoängare.

---

Kvällens parantes: Att paret Reinfeldts separation är mer big news än Messis fem mål måste väl tyda på att jag i kväll var på fel avdelning på jobbet?

Nu: Sängen.
I morgon: besök av lill-familjen och därefter jobb.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...